Den 16 september kl 04.12 ska kometen Foxworth träda in i jordens atmosfär för att några minuter senare förinta jorden. Det är några veckor kvar till dess och vi får följa 17-årige Simon som blivit dumpad av sin flickvän Tilda. Simon bor med sina mammor som tidigare var separerade. I och med beskedet om kometen har de flyttat ihop igen, underförstått för Simons skull, vilket gör honom stressad.

Mystiskt försvinnande

Simon försöker förtvivlat få Tilda att ta tillbaka honom, men hon vill festa och träffa andra killar. Hon brukade simma på elitnivå, men som många andra lever hon nu ett destruktivt liv. Som om ingenting längre spelar någon roll.

När Tilda helt plötsligt försvinner blir allt ännu värre. Simon försöker ta reda på vad som hänt och lär då känna Lucinda, Tildas före detta bästa kompis.

Lucinda har hållit sig undan världen sedan hon fick en cancerdiagnos. Nu när inte bara hon utan alla snart ska dö, vågar hon ha kontakt med människor igen. Lucinda och Simon möts i oron för Tilda och tillsammans ägnar de sina sista veckor åt att ta reda på vad som har hänt henne.

Klaustrofobisk stämning

Det jag gillar mest med Slutet är hur bra författaren Mats Strandberg beskriver den ibland rent klaustrofobiska känslan hos huvudpersonerna. Dödsångesten, hur pengar tappar sitt värde, hur ingen längre orkar försöka straffa de som har begått brott. Allt det känns som väldigt realistiska konsekvenser av att jorden snart ska gå under. Att relationer blir viktiga känns också självklart och det är ett genomgående tema i boken. 

Snabbläst och spännande

De korta kapitlen och den drivna stilen gör att det inte alls känns som en tjock bok, trots att den är på femhundra sidor. Att berättarperspektivet skiftar mellan Simon och Lucinda bidrar också till spänningen i berättelsen. Jag tror att både ungdomar och vuxna har mycket ut av att läsa den här boken.

Mats Strandberg har också bland annat skrivit trilogin om Engelsfors, tillsammans med Sara Bergmark Elfgren.