Den åldrande berättaren minns sin uppväxt i Algeriet på 1950-talet. Självständighetskriget pågår, det är brutal terror från både algeriska och franska soldater. Ändå finns den där, barndomens sorglöshet och lekfullhet. Berättaren är 10 år och varje dag är ett spännande äventyr.

En dag svänger en liten flakbil in på gatan där de leker. Chauffören frågar om de vill följa med upp mot bergen, där finns mycket spännande att göra. Alla barnen hoppar upp på flaket, utom berättaren. Några dagar senare hittas barnen med avskurna halsar.

Flykt och nya prövningar

Situationen i Algeriet är ohållbar och berättaren och hans föräldrar flyr därför brådstörtat till Frankrike, där en ny tid av svåra prövningar väntar. Utanförskap, rastlöshet, hemlängtan, och så den stora skulden, varför lever jag när mina vänner dog?

Den här boken griper tag i läsaren från första början. Trots ett litet omfång på under 90 sidor så ryms här en hel levnadsberättelse. Språkligt och innehållsmässigt är det ett starkt sug i berättelsen som gör det svårt att sluta läsa. Uppväxt under krig och kaos är brutalt aktuellt även idag.

Författaren har skrivit många prisbelönta böcker, men detta är den första som översatts till svenska. Det är bara att ta av hatten för Grate förlag, som hittar så många pärlor i bokfloden.