Hjältedikter – medeltidens stora epos
Under medeltiden blev nyskrivna berättelser populära och en ny sorts litteratur växte fram. Folksagor som hade sitt ursprung i en muntlig berättartradition tog form och berättelserna om hjältar som Roland, Beowulf och Sigfried sattes på pränt.
Hjältedikten föds
Två av de äldsta verken är Sången om Roland på fornfranska och Beowulf på fornengelska. Manuskript av berättelserna från år 1000 har hittats. Händelserna som beskrivs i dessa verk tog i själva verket plats flera hundra år tidigare och var troligen skådespel eller berättelser som framfördes muntligt av en särskild sagoberättare. Båda verken är exempel på en populär genre under medeltiden som kallades chanson de geste – "sång om bedrifter" eller "hjältediktning".
Hjältedikterna inleds ofta med orden "nu ska ni få höra om ni vill betala" och det tyder på att de tidigare framfördes muntligt. I berättelserna hyllas ofta de som försvarat den kristna tron. Det berättades och diktades om verkliga slag och militära framgångar eller om sagor där hjälten slåss mot övernaturliga väsen. Vilka som är författare till verken är fortfarande en gåta.
Drakar och troll
Beowulfskvädet är speciellt på grund av att det är så omfattande, 3183 rader långt. Det finns bara ett enda bevarat manuskript av historien. Hjälten Beowulf kämpar mot tre fiender: trollet Grendel, som förstör Kungens stora hall, trollet Grendels mor och till sist en drake, efter att han återvänt hem och blivit kung. Han blir dödligt sårad i det slutliga slaget och efter sin död begravs han av sina stridsmän.
Karl den store i centrum
Ämnena som tas upp i Chanson de geste är många gånger hämtade från Karl den stores krig mot saracenerna, eller araberna, i Spanien, från strider mellan olika franska baroner eller från korstågen. Karl den store levde omkring år 800. Han var kung över germanfolket frankerna och blev härskare över ett stort rike.
Sägnerna om Karl den store hade berättats under lång tid. I det mest berömda eposet, Rolandssången, är Karl den Store 200 år gammal. Kungen står i berättelsens centrum, men är inte huvudpersonen. Hjältarna strider för sitt land och för sin tro på "det ljuva Frankrike" men framförallt för sin kung Karl den store. Föreställningen om att tron ska försvaras med svärdet är själva förutsättningen för berättelsen.
Blodtörstiga riddare
Karl den stores kröning
I Rolandssången finns tre hjältar – Turpin, Roland och Oliver. Turpin är ärkebiskop, men det hindrar honom inte från att hugga ihjäl fiender lika friskt som någon av riddarna. Roland är Karl den stores mest ryktbare krigare och storman och Oliver är Rolands vapenbroder.
I Rolandssången hyllas slaktandet av människor på ett naivt och skrytsamt sätt som är helt främmande för de epos som skrevs under antiken och påminner mer om isländska sagor. Den stora bedriften är att klyva en fiende ända ner i skrevet; Roland klyver till och med hästen under fienden. De tre hjältarna ska ha dödat 4000 fiender. Under namnformen Orlando har Roland blivit hjälte i flera andra verk.
Tyska intriger
Nibelungenlied är ett lite senare tyskt hjälteepos som skrevs omkring år 1200 av en anonym diktare. Verket skildrar den oövervinneliga riddaren Siegfrieds frieri till kungadottern Kriemhild. Hennes bror, kung Gunther, får Siegfrieds hjälp att med magiska knep vinna den trotsiga drottningen Brynhild av Isenland till maka. Eposet handlar också om fiendeskapen mellan Kriemhild och Brynhild, som leder till mordet på Siegfried.
Nibelungenlieds diktare blandade friskt germanska hjältesagor och myter, folksagor och sägner. Kristet, höviskt, heroiskt och barbariskt berättarstoff blandas, samtidigt som diktaren också beskriver historiska fakta från folkvandringstiden. Att Nibelungenlied var ett populärt epos kan man förstå av att det än idag finns 35 handskrifter från 1200- till 1500-talet bevarade. Historien hade berättats muntligt i flera hundra år innan den skrevs ner.
Bild: Photos.com