En släkts historia efter Förintelsen
Rose Lagercrantz speglar sin släkts historia i sitt skrivande. Hans Millgård lyssnar till ett samtal där hon berättar om sin senaste bok och sitt författarskap.
Sökte sina rötter ute i världen
Rose Lagercrantz bar på många frågor när hon mötte de av sina släktingar som lyckats ta sig ur helvetet och erövrat livet på nytt. Vid ett samtal på Bokcafé Pilgatan i Umeå berättar hon om sin senaste bok Om man ännu finns, där vi får följa hennes resa.
Hennes mamma ville inte berätta. Hon hade valt glömskan. Glömma och leva vidare. Pappan var länge förtegen om sina upplevelser och när han väl lät sig intervjuas handlade det mycket om lyckade affärer och hur han i trängda lägen tagit till knytnävarna.
Men Rose Lagercrantz hade kommit till det stadium i livet då hon ville söka sina rötter. Hon fick söka sig ut i världen för att finna dem. Till Paris, Budapest, Montreal i Kanada och Johannesburg i Sydafrika.
"Sorgesam fresk över en mörk tid"
Många ville liksom mamman glömma. Andra gav antydningar eller glimtar av sina livsöden. Faster Hilde som gjort den längsta resan, hamnat i Johannesburg och blivit välbärgad företagare i modebranschen, var kallsinnig inför Rose Lagercrantz sökande efter sina rötter: "Forget about it. De har klippts av."
Hon berättar om favoritmorbrodern som ville vara en helt vanlig man i grå kostym men som jagades av sina demoner och fick ta sig ända till Kanada för att få ro. Om mammans skogsägande morfar som under märkliga omständigheter blev förgiftad av sin förvaltare under en tur runt ägorna och efter sig lämnade sin unga hustru kvar med fem barn. Historierna är många och gripande och tillsammans bildar de en sorgesam fresk över en mörk tid.
Sysslingen Adeline
En av Rose Lagercrantz släktingar, en jämnårig syssling, tyckte att hon borde skriva en bok om just henne. Så blev det också. Sysslingen hette Adeline och det blev också bokens namn. Redan från första sidan anar läsaren att bokens huvudperson bär på en mörk hemlighet. Som barn hade Rose Lagercrantz en återkommande och skräckinjagande syn. En flicka inspärrad i en kolkällare. En flicka med sysslingens drag.
Adelines liv blev ett enda långt sökande efter den stora kärleken med många sorgesamma tillfälliga stopp på vägen. Med en starkt självmordsbenägen mor och en mobbare till far var förutsättningarna kanske inte de bästa för ett okomplicerat liv.
Som många olyckssystrar, tröståt Adeline sig genom kärlekssorgerna. Antog alltmer frodiga former men fann till slut en man som föredrog riktigt stora kvinnor. När Adeline efter ett antal år fick boken om sitt liv berättad för sig lät hon förstå att någonting fattas. Svaret får vi i Om man ännu finns.
Skriver för både vuxna och barn
Rose Lagercrantz har inte bara berättat för vuxna läsare om sin släkts historia. Barn och ungdomar har också fått ta del av den.
Hon är en överlevare av rang och blir en vardagens kämpe för mänsklig värdighet. Den danske tecknaren Ib Spang Olsens bilder i tusch och blyerts blir det perfekta komplementet till den på samma gång ömsinta och sakliga berättelsen. Ett litet mästerverk i lättläst form.
Om de som försvann i ovissheten
Att skriva för barn om krig och förföljelse är inte lätt, men det måste göras. Rose Lagercrantz berättar om de som överlevde men också om de som försvann i gaskamrarna.
I den augustprisbelönade Flickan som inte ville kyssas berättas historien om Annie Karpe och slagskämpen Georg som skulle ha blivit ett par om historien inte tagit en annan vändning. Georg lyckades ta sig till Sverige. Annie var den som ordnade pass och nödvändiga papper och godhjärtade medmänniskor hjälpte honom på vägen. Själv blev hon kvar. Hon skickades tillsammans med sin mor till Theresienstadt, sedan vidare, ovisst vart.
Det som finns kvar idag är de gripande breven som hon skrev till sin fästman. Hennes namn finns målat på väggen i en av Prags synagogor. Ett bland 77 926 andra namn, alla var de offer för förintelsen. I verkligheten mötte Georg snart sin Ella, gifte sig och bildade familj. Rose Lagercrantz kom att bli deras enda barn.
Det viktigaste av allt i litet format
Två systrar har skrivit en hälsning till sin bror, en hälsning som skulle ha blivit den sista om inte lyckliga omständigheter gjort dem till överlevare. Att en av systrarna är liten i maten men älskar potatis gör sitt till.
På ett enkelt språk och i litet format berättas om det som är viktigast av allt. Om det som gör att en människa kan bevara sin mänsklighet också i yttersta utsatthet och nattsvart barbari. Nu återstår för oss alla att hålla berättelserna levande!
Text och foto: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Se och lyssna på ett samtal mellan Rose Lagercrantz och Jan Hansson vid Svenska barnboksinstitutet. (Länk öppnas i nytt fönster)