Sökte sina rötter ute i världen

Rose Lagercrantz bar på många frågor när hon mötte de av sina släktingar som lyckats ta sig ur helvetet och erövrat livet på nytt. Vid ett samtal på Bokcafé Pilgatan i Umeå berättar hon om sin senaste bok Om man ännu finns, där vi får följa hennes resa.

Hennes mamma ville inte berätta. Hon hade valt glömskan. Glömma och leva vidare. Pappan var länge förtegen om sina upplevelser och när han väl lät sig intervjuas handlade det mycket om lyckade affärer och hur han i trängda lägen tagit till knytnävarna.

Men Rose Lagercrantz hade kommit till det stadium i livet då hon ville söka sina rötter. Hon fick söka sig ut i världen för att finna dem. Till Paris, Budapest, Montreal i Kanada och Johannesburg i Sydafrika. 

"Sorgesam fresk över en mörk tid"

Många ville liksom mamman glömma. Andra gav antydningar eller glimtar av sina livsöden. Faster Hilde som gjort den längsta resan, hamnat i Johannesburg och blivit välbärgad företagare i modebranschen, var kallsinnig inför Rose Lagercrantz sökande efter sina rötter: "Forget about it. De har klippts av."

Sysslingen Adeline

En av Rose Lagercrantz släktingar, en jämnårig syssling, tyckte att hon borde skriva en bok om just henne. Så blev det också. Sysslingen hette Adeline och det blev också bokens namn. Redan från första sidan anar läsaren att bokens huvudperson bär på en mörk hemlighet. Som barn hade Rose Lagercrantz en återkommande och skräckinjagande syn. En flicka inspärrad i en kolkällare. En flicka med sysslingens drag.

Adelines liv blev ett enda långt sökande efter den stora kärleken med många sorgesamma tillfälliga stopp på vägen. Med en starkt självmordsbenägen mor och en mobbare till far var förutsättningarna kanske inte de bästa för ett okomplicerat liv.

Som många olyckssystrar, tröståt Adeline sig genom kärlekssorgerna. Antog alltmer frodiga former men fann till slut en man som föredrog riktigt stora kvinnor. När Adeline efter ett antal år fick boken om sitt liv berättad för sig lät hon förstå att någonting fattas. Svaret får vi i Om man ännu finns.

Skriver för både vuxna och barn

Rose Lagercrantz har inte bara berättat för vuxna läsare om sin släkts historia. Barn och ungdomar har också fått ta del av den.

Om de som försvann i ovissheten

Att skriva för barn om krig och förföljelse är inte lätt, men det måste göras. Rose Lagercrantz berättar om de som överlevde men också om de som försvann i gaskamrarna.

I den augustprisbelönade Flickan som inte ville kyssas berättas historien om Annie Karpe och slagskämpen Georg som skulle ha blivit ett par om historien inte tagit en annan vändning. Georg lyckades ta sig till Sverige. Annie var den som ordnade pass och nödvändiga papper och godhjärtade medmänniskor hjälpte honom på vägen. Själv blev hon kvar. Hon skickades tillsammans med sin mor till Theresienstadt, sedan vidare, ovisst vart.

Det som finns kvar idag är de gripande breven som hon skrev till sin fästman. Hennes namn finns målat på väggen i en av Prags synagogor. Ett bland 77 926 andra namn, alla var de offer för förintelsen. I verkligheten mötte Georg snart sin Ella, gifte sig och bildade familj. Rose Lagercrantz kom att bli deras enda barn.

Det viktigaste av allt i litet format

Text och foto: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek

Se och lyssna på ett samtal mellan Rose Lagercrantz och Jan Hansson vid Svenska barnboksinstitutet. (Länk öppnas i nytt fönster)