Barna Hedenhös urpappa Bertil Almqvist
Årets julkalender är baserad på karaktärerna från Bertil Almqvists böcker om familjen Hedenhös. Han var illustratör och barnboksförfattare men skrev även dagsverser och vistexter. Hästar och bilar intresserade honom men det var en tiger som lämnade djupast avtryck.
Satir, dagsverser och vistexter
Han började tidigt. Som tonåring gav han med några kompisar ut den lokala tidningen Nackspegeln, där han själv bidrog både med bild och text. Som gymnasist hade han lyckats vässa pennan så skarp att hans karikatyrer av lärarna gav honom ett lägre sedebetyg.
Förutom de 13 böckerna om Hedenhösfamiljen och en rad andra skrev han bland annat dagsvers under signaturen Trallgöken, gjorde satiriska dagskommentarer i bildform under rubriken "På tapeten" i Aftonbladet, formgav en av svensk reklamhistorias mest kända logotyper och skrev och framförde egna visor tonsatta av Lille Bror Söderlund.
Hästar i viktiga roller
Det finns många hästar i Bertil Almqvists värld. En av dem, travaren Trallgöken, fick huvudrollen i hans första bilderbok som fanns på bokhandelsdiskarna redan 1929, innan namnet blev hans vers- och bildmakarsignatur i Stockholmstidningen. En tecknad serie med rubriken "Det ryktas i stallarna" blev resultatet av flitigt totospelande och många besök på Solvalla.
Hästen Hårfagre blev en yster draghjälp i det hedenhöska hushållet. Han drog alltid ett tungt lass vare sig färden gick till Äckel-Tornet i Paris, Stenhaket i England eller häskraftvagnfabriken i Urtroit i Amerika. På resan ut i världsrymden fick han inte följa med. Det äventyret krävde mer än en endaste hästkraft, då behövdes det sagolika bränslet Ur-anet.
En sanslös hästhistoria berättas i Sagan om grållen. Med mönster efter Olof von Dalins 1700-talshäst i Sagan om hästen, berättas Sveriges historia från stenåldern till Karl XII:s tid. Allt ur ett hästperspektiv. Med sjumilasteg galopperar Grållen genom historien med den ene efter den andre stormannen på ryggen. Grålles kommentarer kring dessa män och deras krigiska äventyr är dräpande klarsynta. Allt handlar egentligen om klöver och nya betesmarker, tvåbeningarnas pengar och landområden.
Skepp och bilar
När en bok om skeppet Vasa blev aktuellt blev det Bertil Almqvists första som han själv inte hittat på. Han fick rådet att teckna Vasa som en barnslig barkbåt med pinnar till master och segel av papper för att inte få båtexpertisen på sig men gjorde tvärtom. Han tog hjälp av expertis och fick med allt som hörde till originalet med segel, tackel och tåg.
En hel vissamling om bilåkandets fröjder blev det I Vart tar vägen vägen. Järnvägsövergången, vägvisaren och den olycksaliga punkteringen får sina verser, liksom sockerdrickan och badet i skogssjön.
En svensk tiger
Hösten 1941 behövde det neutrala Sverige slå vakt om sina försvarshemligheter och Statens informationsstyrelse sökte en ny samlande symbol. Det blågula kattdjuret med den finurligt dubbeltydliga texten "En svensk tiger", blev en oslagbar symbol för den vaksamhetskampanj som drogs igång. Bertil Almqvist löste det på ett genialt sätt, men alla förstod inte vitsen. En högt uppsatt militär lär något bekymrad ha konstaterat att det borde ha varit ett lejon i stället.
Efter ett halvsekel hamnade tigern inför domstol. Turerna blev många i en tvist om upphovs- och märkersätt och Försvarsmakten tvingades backa i en strid där det lilla Beredskapsmuséet och Bertil Almqvists döttrar stod som vinnare.
Hedenhösarna i många medier
Figurerna i Hedenhösfamiljen har mött oss i många former. Först i de nyskapande originalböckerna, en blandform av serietidning och bilderbok, sedan som renodlade serier i barntidningen Tuff och Tuss. På scenen har de både sjungit och dansat och via radioteatern har de nått en landsomfattande lyssnarskara. Om man får tro Nisse Larsson så hade Bertil Almqvist till och med en dröm om att göra opera av sina stenåldringar.
Det största projektet blev en tecknad Barna Hedenhös-filmatisering för Sveriges television i 13 avsnitt. En utmaning för en som inte sysslat med animation och ett riktigt hästjobb. Tusentals bilder behövdes och tiden var knapp. Alltför knapp visade det sig, för Bertil Almqvist dog innan allt var klart. Det blev trots allt två timmar film som räckte till tio avsnitt, vilket får betraktas som en bedrift.
Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Bild: Självporträtt av Bertil Almqvist,
På antikvariatet Serieknodden.se kan du se några av På tapeten-teckningarna (länken öppnas i nytt fönster).