Casper (Edgar Flores) är en ung medlem av det fruktade gänget Mara Salvatrucha, även kallat MS-13. Denna hierarkiska och rituella farliga och hårt kriminella gängbildning har sitt ursprung bland de flyktingar från kriget i El Salvador som på 80-talet flydde till bland annat Los Angeles och som har förgreningar i Centralamerika, i länder som Honduras, Guatemala och El Salvador.

På flykt från gänget

Casper värvar en liten pojke, i 9-årsåldern, till gänget och under en våldsam initieringsrit blir han upptagen. Men fler prövningar väntar innan han kan räknas som en fullvärdig medlem. Casper och Smiley, som pojken kallas, blir ett radarpar och får olika uppdrag av gängledaren.

Casper döljer för sin boss att han i hemlighet träffar en flicka. Detta kommer till slut att få katastrofala följder och tvinga honom på flykt. Parallellt får vi följa den unga flickan Sayra (Paulina Gaytan) från Honduras som tillsammans med sin far och farbror försöker att ta sig till New Jersey, USA. Som så många flyktingar från Sydamerika gäller det att passera den hårdbevakade gränsen mellan Mexico och Texas.

Flykten genom Centralamerika sker på tågtaken, vilket både är ytterst farligt både vad gäller själva resesättet som risken för upptäckt när tågen anländer och lämnar stationsområdena.
Händelserna sammanför så småningom Sayra och Casper. Men bägge är på flykt och La Mara tänker inte acceptera att en gängmedlem dragit dem vid näsan. Det är bara hämnd som gäller och jakten börjar.

Dokumentär känsla och fantastiskt foto

Det här är en våldsam men spännande film som skildrar både gängens liv och tågflyktingarnas helvete på ett ytterst realistiskt sätt. Samtidigt är mötet mellan de två ungdomarna skildrat med ömhet. Det är två unga öden som endast har det gemensamt att deras framtid är både tuff och oviss.

Från tågtaken ser vi även det vackra centralamerikanska landskapet som kontrast till städernas fattigdom och smuts. Ibland blir det väl mycket tågåkande men det är mödan värd att följa med till den ändstation dit de bägge ungdomarna till slut når – var och en på sitt sätt.

Regissören till filmen heter Cary Fukunaga, en amerikan med svensk mamma och japansk pappa, därav det exotiska namnet. Filmen har fått flera priser bland annat för bästa regi vid Sundance-festivalen och den belönades även vid Stockholm filmfestival.

Adriano Goldman som står för det fantastiska fotot bör särskilt nämnas. De unga skådespelarna är otroligt trovärdiga och likaså alla övriga gängmedlemmar som medverkar i filmen. Den känns bitvis mer dokumentär än spelfilm. Språket är spanska och allt annat hade varit fel.