Ison Glasgow växer upp med sin mamma Linda i Queens i New York. När tillvaron där blir hårdare flyttar de till Sverige. De har ingenstans att bo och försöker ta en dag i taget. Den dagliga strävan är att få ihop pengar till mat och hitta en sovplats, helst en soffa hos någon bekant.

Ingen enkel tillvaro

De hankar sig fram. Mamman försöker skydda sin son och han gör så gott han kan för att hjälpa sin mamma. Det är ingen enkel tillvaro, men de har varandra och en krets av människor som befinner sig i liknande situationer.

Ison får börja i en skola vid Mariatorget och lär känna andra barn. Han anpassar sig snabbt men kan inte riktigt känna igen sig i kompisarnas tillvaro med fasta hem och regelbundna måltider. Ibland kolliderar också vardagen på innerstadsskolan med mamma Lindas värderingar och splittrar Ison.

Lyckan är stor när Ison och Linda till sist får en egen lägenhet i Bredäng. Äntligen kan de börja fokusera på mer långsiktiga mål. Ison har börjat intressera sig för rapmusik och nämner att han kanske vill bli rappare. Mamma peppar och utmanar och Ison försöker hitta sitt eget uttryck.

Ison & Fille

När han träffar på Felipe Leiva Wenger på basketplanen hittar han sitt komplement. De börjar göra musik tillsammans och kallar sig Ison & Fille. Långsamt gör de sig ett namn och växer till en etablerad hip-hop-duo som fortfarande är verksam.

När jag inte hade nåt är en läsvärd uppväxtskildring. Den tecknar ett porträtt av relationen mellan mor och son och ger en inblick i den utsatta tillvaron som möter många nyanlända i Sverige. Berättelsen rymmer både värme och svårigheter. Kärleken till musiken får också plats, liksom vikten av vänskap och kämparglöd. Den visar också vart inneboende energi kan ta en när den riktas åt rätt håll.