Det är sommarlovet efter sjuan och Ida tycker att det är skönt att slippa gå till skolan. Slippa gå där och inte synas, men heller inte vilja bli sedd. Bättre att välja bort än att bli bortvald. Ett par mörkbruna ögon är det enda hon saknar.

Sommardagarna är också ensamma, Idas enda sällskap är den älskade hunden Herman. Lika bra det, då kan ingen upptäcka hennes stora, tunga hemlighet.

Så möter Ida en äldre kvinna, Stina. Hon bjuder på fika och Ida får se ett foto av Stinas barnbarn Nore, och där är de. De bruna ögonen från skolan. Stina säger att Ida gärna får komma tillbaka.

Längtan och rädsla

Ida kan inte motstå lockelsen att kanske få träffa Nore, och nästa gång hon kommer till Stina är han där. Tvärt emot allt hon kunnat drömma om blir de vänner, och mer än så.

Att vara förälskad är härligt, men innerst inne vet Ida att det inte kommer att gå. Hon får inte släppa någon för nära inpå sig, för då kommer hemligheten att avslöjas. Hemligheten om mamma som dricker alldeles för mycket och som förvandlas till en otäck, elak mamma när hon är full.

Medan mamma sover är en av de finaste och mest berörande berättelser jag har läst. Som läsare kommer du så nära Ida och riktigt känner det stora, tunga ansvar hon tar för sin alkoholiserade mamma. Det är plågsamt att ta del av hennes ensamhet och följa hennes ansträngningar för att hålla andra människor på avstånd så att ingen ska få veta hur det egentligen är. Som tur är finns där också en hoppfullhet, personer som trots allt ser och vågar lägga sig i.