1997 frågade författaren Alice Munro sin äldsta dotter om hon ville skriva hennes biografi. Sheila Munro sade ja, men skrev inte en regelrätt biografi utan en memoarbok om hur det var att växa upp med Alice Munro som sin mamma.

Resultatet är en delvis kronologisk berättelse, som startar i slutet av 1940-talet då Sheilas föräldrar Alice och Jim möts, förlovar sig och gifter sig. Sedan får vi följa Sheila, och därigenom Alice, fram till memoarbokens publicering vid millenieskiftet.

Släktkrönika och författarliv

Genom hela boken väver Sheila också in händelser och personer från andra tider. På så sätt blir det en släktkrönika och samtidigt en skildring av hur livet gestaltade sig i Kanada under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Alice Munros föräldrar kom båda två från familjer som någon generation tidigare hade utvandrat dit från Skottland och Irland. Det är spännande läsning om det hårda liv som väntade många av dem som sökt sig västerut för att få ett bättre liv.

Alice Munros författarskap går som en röd tråd genom dotterns bok. När Sheila redogör för enskilda händelser och familjens vardag, refererar hon ofta till moderns texter och söker likheter mellan fiktion och verklighet.

Kvinnors roller

Sheila Munros beskrivning av moderns liv är dessutom i hög grad berättelsen om kvinnors kamp för att få göra något annat än det som traditionellt har fallit på deras lott. Hon beskriver sin mammas strävan att hitta tid för att skriva, tid att få vara konstnär. Alice Munro har berättat, ofta med viss udd men också humor, hur frustrerad hon blev av grannfruar som oinbjudna klev på i huset. Hur de slösade bort värdefull tid för henne, tid som hon tänkt använda till en stunds skrivande innan man och barn skulle komma hem från arbete och skola.

Mor och dotter

Relativt tidigt utvecklades förhållandet mellan Alice och Sheila till en stark och nära vänskap, snarare än en traditionell mor och dotter-relation. Som vuxen, med egna skrivambitioner, känner sig Sheila Munro trots det också hämmad. Dels av sin mors storhet som författare, dels av sina egna jämförelser med modern.

En tolkning av hennes avslutande ord är att Sheila, genom att skriva den här boken om sin uppväxt med Alice Munro, äntligen har blivit kvitt tvånget att ständigt jämföra sig med sin mor.

Boken är på engelska och finns tyvärr inte i svensk översättning.