Historien skriver så att säga sig själv, men det är Ingmar Norlén som har hållit i pennan. Denne har haft en uppsjö anekdoter att ösa ur. Bara en kort blick på konturerna av Bodes liv anger tonen.

 

Johnny Bode (1912-1983) skivdebuterade som 17-åring och spelade in 100-tals kompositioner. Många hade han skrivit själv, den kändaste är kanske ”En herre i frack” (som senare sjungits in av bland andra Gösta Ekman d.ä. och Jan Malmsjö).

 

Men det var inte främst musiken som gjorde Bode känd. Han ställde till med skandal efter skandal och levde alltid i sus och dus över sina tillgångar. Han ljög, förfalskade checkar och smet från sina notor.

 

Under andra världskriget var Johnny Bode nazist. Det gjorde honom bara ännu mer till en persona non grata i svenskt kulturliv.

 

Han bannlystes i radio och antog därför olika pseudonymer för att kunna försörja sig. Detta gick sällan bra, men ibland lyckades han dölja sin identitet, till exempel då han skrev religiösa visor åt Lapp-Lisa. På femtiotalet bodde Bode i Österrike och levde under täcknamnet ”Kammersänger Juan Delgada”.

 

Bode blev omyndigförklarad, tvångssteriliserad och vistades flera gånger på mentalsjukhus. Åtal efter åtal väcktes mot honom, bland annat för tjuvringning(!). 1968 släppte han porrskivan "Bordellmammans visor", som sålde massvis på postorder. Men givetvis gjorde han sig snabbt av med intäkterna.

 

Egentligen är detta ett tragiskt livsöde, men man kan inte låta bli att skratta åt alla bisarrerier. Ingmar Norlén skriver med kärlek och värme.