I den engelska historikern Antonia Frasers bok får vi ta del av sex sinsemellan mycket olika kvinnors liv och livsöden. Som personligheter skilde sig Katarina av Aragonien, Anne Boleyn, Jane Seymour, Anna av Kleve, Katherine Howard och Catherine Parr mycket från varandra. Samtidigt fanns det en röd tråd som band dem samman, de avancerade nämligen oftast inom den egna hovkretsen. Fyra av dem var dessutom av enklare härkomst.

 

Som drottningar vid den engelske 1500-talskungen Henrik VIII:s sida fanns det givetvis ett betungande krav på lämplighet för barnafödande. Fokus lades på manliga arvingar i en tid när det kan anses vara en bedrift i sig att överleva både graviditet och förlossning. Mest troligt hade kungen nöjt sig med sin första hustru om hon fött honom en levande son.

 

Trots att jag inte kan se kvinnornas öden som särskilt avundsvärda var det ingen av dem som motsatte sig äktenskapet med Englands härskare. De sex gifte sig av ”fri vilja”, medan avund, svartsjuka och rivalitet mer eller mindre plågade dem alla.

 

Frasers berättelse är inte främst en krönika över kvinnligt lidande, även om deras levnadsöden är oerhört gripande. Dessa färgstarka kvinnors liv vävs in i ett välskrivet tidsdokument som lyfter fram det politiska maktspel som förekom i och mellan de europeiska hoven. I denna mansdominerade värld får kvinnorna postumt utrymme med hjälp av Antonia Fraser.

 

Jag lånade Henrik VIII:s sex hustrur efter att ha sett filmen ”Den andra systern Boleyn” som även finns som bok med samma titel. Egentligen tillhör jag inte gruppen inbitna historieintresserade, men efter filmen om hustru nummer två väcktes min nyfikenhet. Jag ville läsa den sanna storyn och tro mig – den överträffar dikten.