Hemlängtan
Rusty kommer hem från USA efter att ha varit evakuerad under kriget, i fem år. Hennes mamma är inte alls som Rusty minns henne, inte England heller. Inget är sig likt.
Fattigdomen liknar inte alls USA där allt var så vackert. Rustys nya accent och nya personlighet är främmande för hennes familj i England. Hon är så framfusig att de skickar henne till en internatskola. Där blir allt bara värre, Rusty tynar mer och mer bort för varje dag som går.
Likheter med Ondskan
Språket och alla beskrivningar är otroligt bra. En bok för alla, mycket läsvärd. Den liknar Ondskan, av Jan Guillou. Dels för att den delvis utspelar sig på internat, dels för att Rusty blir utsatt för psysisk mobbing, utfrysning. I Ondskan blir i och för sig Erik utsatt för fysisk mobbing, men även en hel del psykisk. Rusty blir nedtryckt och kämpar för att inte låta skolkamraterna knäcka henne.
Favorit
Jag läser boken flera gånger per år och har den som en av mina favoritböcker eftersom handlingen är så verklig, otäck och spännande. Man lever sig lätt in i Rustys situation. Michelle Magorian skriver på ett sådant brinnande sätt att man inte kan lägga ifrån sig den.