Hedvig flyr. Hon rusar hemifrån, hjärtat bultar och tankarna snurrar men hon vet bara att hon måste bort. En vidrig, oförklarlig feber har dödat hennes mamma, pappa och lillebror. Det verkar som om den har drabbat alla andra människor också. Bara hon är kvar.

Ensam kvar?

Telefonerna har slutat fungera, det finns ingen elektricitet och världen har blivit märkligt tyst. Är hon, Hedvig, verkligen den enda människan som fortfarande lever? Tankarna far medan hon springer, springer mot skolan, också den helt tyst och öde.

Hon tvingar sig att tänka praktiskt, i skolan finns tält och annan utrustning. Hon tänker hämta den och ge sig av så långt bort från staden som hon bara kan. Bort från alla döda.

En sekund i taget, så försöker Hedvig leva vidare. Sofia Nordin låter henne själv berätta sin historia. Det är ett skrämmande, obegripligt nytt liv Hedvig måste försöka lära sig leva. Ensamheten är ofattbar, minnena av livet som det var gör mest ont. När det sedan faktiskt visar sig att åtminstone en människa till har överlevt blir det inte nödvändigtvis lättare.

Det här är en fantastisk bok, trots att den är hemsk och sorglig. Läs en fascinerande berättelse om en rätt vanlig trettonåring i en helt ofattbar situation.