Drömmar och verklighet
Han var med när SVT:s dokumentärfilmsredaktion startade och har gjort fler än 100 dokumentärfilmer. Tom Alandhs röst "har förmågan att sänka blodtrycket" och samtidigt förmedla gripande berättelser från verkligheten.
Jag är inte ensam om att tycka att Tom Alandh har en väldigt behaglig röst. Johan Kellman Larsson beskriver den som att han "med sin skarpa men samtidigt känsliga frasering, har förmågan att sänka blodtrycket." Att han lyckas vara tydlig, inte pratar för fort och är engagerad. Hans inkännande läsning och förmåga att skriva texter nämns som ytterligare förklaringar till att så många tycker om att lyssna på Tom Alandh.
Problem i skolan
Redan som ettåring hamnade Tom Alandh 1945 som fosterbarn hos Oscar och Greta. Hos dem kände han sig trygg. Han säger dock själv att han var uppkäftig och lat i skolan. Det var nära att han skulle ha gått till sjöss och inte tagit studenten, men en snäll lärare såg till att han kunde börja gymnasiet.
Han kom med nöd och näppe in på gymnasiet i Vällingby. Ortens centrum var ingen idyll, med alkohol och andra droger litet överallt. Positiv var dock idrotten och "Bibliotekets ringlande romaner var något helt annat än de knastertorra skolböckerna. Och skönlitteraturen var mer än bara förströelse. Böckerna blev Tom Alandhs tidiga universitet."
SVT blev bästa skolan
Tom Alandh tog aldrig någon examen från sin senare universitetsutbildning. Examen blev det däremot från journalisthögskolan. Roliga år, tyckte han, men med alltför mycket teori. När han senare började på Sveriges television lärde han sig "lika mycket om journalistik på två luncher som under två år på journalisthögskolan."
Han fastnade först för radio, men det föll sig så att han sedan arbetade som tv-reporter i 50 år. På 1980-talet startades Sveriges televisions dokumentärfilmsredaktion och han har sedan dess gjort fler än 100 dokumentärer. I boken har tio av dessa fått var sitt kapitel. Filmerna om Annika Östberg, Pia Sjögren, Monica Zetterlund och Martina Schaub är några av dem.
Mängder med fina recensioner
En omtyckt filmskapare kan också mötas av motgångar. Tom Alandh ville flera gånger lägga ner filmen om sina fosterföräldrar då han tyckte att det blev för privat och arbetet med den väckte starka känslor. De två filmerna om vår nuvarande kung sågades hårt, främst i kvällspressen. Annars har många av hans filmer fått fina recensioner.
2019 tilldelades han Jolo-priset och en del av motiveringen till det var att hans filmer "genomsyras av ett genuint intresse och en lyhördhet för de människor som porträtteras och den tid de levt i."
Jag hade sett några av filmerna innan jag läste boken och nu har jag blivit nyfiken på fler. En hel del av dem går fortfarande att se på SVT play. Boken är lätt att läsa och här och var dyker regissörens underfundiga humor upp. Vilken tur att författaren lyckades övertala Tom Alandh att ställa upp på intervjuerna!