Blodets meridian
En fantastisk bok som explicit och utan omskrivningar eller rimliga motiv skildrar massakern på Amerikas urbefolkning.
I somras misslyckades jag än en gång med att läsa deckare och fastnade istället för Westernromaner. Det blev en salig blandning, och mitt bland äventyrsberättelser och prärieskräck hittade jag en riktigt bra bok med litterär tyngd.
Baserad på verkliga händelser
En varning utfärdas, bokens tema är våld. Författaren Cormac McCarthy, som också skrev den fantastiska boken Vägen, har löpt hela linan ut när han beskriver slakten av den amerikanska urbefolkningen. Bokens ton påminner lite om Imre Kertész bok Mannen utan öde som utan emotionella färgningar redogör för de våldsamma livet i koncentrationslägren.
Även Blodets meridian har verklighetsbakgrund och är delvis baserad på dagboksanteckningar. Jag noterar att det inte är ovanligt med böcker som beskriver kolonialisering och hur vita nybyggare erövrade urbefolkningens landområden, i Blodets meridian finns inga motiv för massakern som sker.
Våld och ondska
Boken utspelar sig under slutet av 1800-talet och vi får följa Yngligen som är på rymmer hemifrån, deltar i ett krig och tillslut hamnar han i lag med ett gäng skalpjägare där den drivande kraften är den domaren Holden. En nietschzeansk karaktär som inte drar sig för att döda och skalpera små barn.
Bokens tema är våld och ondska, inte bara symboliskt utan bokstavligt talat. Våld, hur det rättfärdigas; vilka som utför det och hur det utförs, är en stor del av boken som är faktiskt är riktigt bra, när väl polletten trillar ner. Tematiskt kanske den inte passar för alla dock.
Språket är drömlikt och det tar ett tag att komma in i den, men när man väl gör det så är det en fantastisk bok. Jag var tvungen att börja om på den tre gånger dock.