Barjona eller Åskans son

En modernt berättad antik historia om den bittra byahövdingen Barjona som inte längre kan förmå sig att varken tro eller hoppas på mirakel.

Den hårt beskattade byn Bet-Sur beskrivs som våra glesbygdsorter där det går inflation i avfolkningen. Barjona är hövding i denna by av "smuts, löss och rovor". Jag försöker föreställa mig uruppförandet av Jean-Paul Sartres annorlunda julspel medan jag läser detta, hans allra första drama.

Det är mycket som händer i Bet-Sur. Barjona får nya krav från kejsaren, men möts också av budskap från både herdar och änglar. För att protestera mot imperialismen och få slut på eländet övertalar Barjona männen i byn att gå med på en sorts Lysistrate-kupp.

Vägrar skaffa barn

Barjona vill hellre att hans by långsamt ska tyna bort än att de ska producera soldater till kejsarens stora krigsapparat och låglöneslavar till storstaden Rom och tvingar till sig ett löfte om att det inte ska avlas fler barn i byn.

Några herdar i närheten av Bet-Sur får besök av en förvirrad och frusen person som påstår att han är en ängel och guds son nyss har fötts i en närbelägen stad. Barjona får hela byn emot sig när han försöker hindra dem från att gå till spädbarnet som ska vara Messias.

"Jag har bepansrat mitt hjärta med tre lager. Jag skall inte be om nåd och inte säga tack. Jag skall inte böja mitt knä för någon. Jag ska sätta min värdighet i att hata." är Barjonas svar på herdarnas nyhet.

Fängelsedrama för alla

Jean-Paul Sartre beskriver också amningsavundet hos en viss nybliven far i Betlehem och dennes ansiktsuttryck har en avgörande roll i dramat. Barjona själv har inga barn och han är utfrusen ur gemenskapen för att han inte förmår sig att hylla den påstådde frälsaren. Jean-Paul Sartre ville skriva ett drama som skulle tilltala både de troende och icke-troende människor han delade fängelse med.

Författaren, under uruppförandet i rollen som kung Baltasar, läser lusen av den eländige Barjona. Dramat är fylld av svart och absurd humor, men med budskapet att den som lider inte mår bättre av att identifiera sig med lidandet och att det finns hopp för alla.

Barjona eller Åskans son är aningen mer lättläst än till exempel den senare Flugorna, men bägge texter handlar mycket om vad människans frihet innebär.

Klassiker: Mandarinerna

Skrivet av: Robert Jansson

Sex, politik och en intellektuell elit med identitetskris. Simone de Beauvoirs moderna klassiker Mandarinerna innehåller allt, och lite till.