Historien om Anton är skriven i jagform och den berättas för just Anton. Efter att allt är över. Exakt vem berättarjaget är får man som läsare veta först i slutet av boken.

Berättaren, som verkligen gillar Anton, börjar träna i samma fotbollslag som han. Snart umgås de två allt mer. Anton kommer ofta med hem på middag men aldrig att det är tvärtom.

Något är konstigt

Allteftersom höstterminen går börjar något kännas osäkert med Anton. Är han helt ärlig? Varför kommer hans pappa alltid försent när han ska hämta efter fotbollen? Berättarens pappa lämnar och hämtar men de har aldrig lyckats träffa Antons pappa.

Det som också är märkligt är att Anton alltid tycks ha senaste modellen av mobiltelefon, han har fått ett eget kontokort och köper ofta dyra, tekniska prylar. Han verkar alltid ha pengar till McDonalds. Till skillnad från berättarjaget som nästan aldrig har några.

När så Anton ger berättaren en osannolikt fin och dyr julklapp ställs saken på sin spets. Pappa säger att det är för mycket, man kan inte ta emot en sådan present av en jämnårig.

Det här är en liten pärla, en toppenbra bok, jag fastnade direkt och var bara tvungen att läsa vidare. Hur skulle det sluta? En varm, rolig och på samma gång sorglig bok. Läs den!