Många huvudpersoner i de klassiska ungdomsromanerna är föräldralösa. Det gäller också fjortonåriga Nora i Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia från 1981.

Nora har vuxit upp hos släktingar och älskar sin fosterbror, men känner sig innerst inne inte som en självklar del av familjen.

Meddelanden från det förflutna

De flyttar in i ett gammalt hus och Nora får en märklig känsla av att hon äntligen har kommit hem.

I igenspikade skåp hittar familjen kvarglömda föremål från 1900-talets början, och snart börjar underliga saker hända: när Nora är ensam hörs steg i lägenheten, en sagobok ramlar ur bokhyllan och visar samma uppslag gång på gång och en klocka börjar gå baklänges.

Så småningom förstår Nora att alltsammans är meddelanden till just henne. Det finns en historia i det förflutna som vill bli berättad, och den hör ihop med hennes eget livsöde.

Språket målar bilder

Maria Gripe målar med orden. Jag minns boken i scener, vissa tydligare än andra.

Det är bilden av Nora med ryggen mot dörröppningen i sitt rum, alldeles stilla medan hon i hela sitt väsen känner att det finns någon där. De oförklarliga stegen som börjar i det runda rummet och stannar precis bakom henne. Men hon vet att hon inte ser någon om hon vänder sig om.

Det är också bilden av Noras rum en dag när hon kommer hem och blir stående vid tröskeln. Rummet är fyllt av solsken fastän det är mulet ute, möblerna är från en annan tid, och där inne dansar en flicka i svepande tyllkjolar. Flickan stannar med ryggen mot dörröppningen och Nora förstår att hon nu själv är den osynliga besökaren.

Som skildrare av det magiska, spöklika, vackra är Maria Gripe obesegrad. Sorgsen pianomusik, skuggor av flyende fåglar på väggarna, fallande blomblad, dystra trädgårdar utanför övergivna hus – berättelsen är full av stämningar som får nackhåren att resa sig.

Olika betydelse för olika åldrar

Som tioåring fascinerades jag mest av spökhistorien och mysteriet som Nora måste lösa. Senare blev jag nyfiken på de citat av Shopenhauer som finns i texten.

Starkast i berättelsen när jag läser den idag är beskrivningen av vuxnas svek mot barn. Som en röd tråd genom historien finns upplevelsen av att vara övergiven och ett budskap om betydelsen av att bli sedd och få känna tillhörighet.

En mästerligt skriven roman, helt enkelt.