Luxuös inredning

Det talades om att Titanic var osänkbart. Hon var 220 m lång, 28 m bred och 53 m hög och var med det dåtidens största mekaniska konstruktion med en lastkapacitet på 6 000 ton, en besättning på 885 personer och plats för 3 300 passagerare. I botten hade hon 16 vattentäta skott, vilket skulle göra henne osänkbar. Så mycket som två sektioner kunde vattenfyllas utan att hon skulle sjunka.

Det tog sedan drygt ett år att inreda Titanic. White Star Line satsade enorma pengar på att göra Titanic till det mest luxuösa fartyget på marknaden och kan beskrivas som ett flytande palats med fyra matsalar, varav den största med plats för 500 gäster, gymnastiksal, bibliotek, simbassäng, turkiska bad med mera.

Passagerarna i första, andra och tredje klass hade åtskilda utrymmen. De finaste hytterna i första klass hade flera rum och eget promenaddäck. En sådan biljett kostade 4 350 dollar, en summa som det tog 18 år för en vanlig arbetare att tjäna ihop. Unikt med Titanic var att även tredje klass-hytterna var förhållandevis stora och ljusa. Standarden på Titanic var hög.

Endast 20 livbåtar på det "osänkbara" fartyget

Edward John Smith var kapten på Titanic. Han var en mycket omtyckt och erfaren kapten och hade jobbat för rederiet i 30 år. Denna jungfruresa skulle bli hans sista före pension.

Titanic stannade i Cherbourg i Frankrike och Queenstown på Irland innan hon begav sig över Atlanten till New York. På grund av en mild vinter hade många isberg drivit nedåt så kapten Smith valde en sydligare kurs än normalt men inte tillräckligt för att helt undkomma isberg. Därför hade man två stycken utkikar i mastkorgen som skulle varna för isberg.

Isberg föröver

Under jungfruresan reste 2 207 personer med Titanic. 324 var första klass-passagerare, 277 var andra klass-passagerare, 708 tredje klass-passagerare och 898 arbetare.

Den 11 april lämnade fartyget Queenstown för resan över Atlanten. Det beräknades ta ungefär sex dagar innan det skulle nå New York. Två dygn förflöt och Titanic höll god fart. Kvällen den 14 april hade Frederick Fleet och Reginald Lee första utkikspasset i mastkorgen. Det var kallt och klart och de hade blivit särskilt uppmanade att se upp för isberg.

Titanic kommer sjunka

Från bryggan går ordern till maskinrummet, "Stopp! Full fart back!", samtidigt som rodermannen får order att svänga så mycket han bara kan. Sedan kan de bara vänta. Titanic är stort och det tar tid att vända. Först ser det ut att gå bra men sedan hörs ett skrapande ljud och det går en stöt genom hela fartyget. Sedan blir allting lugnt igen.

Kapten Smith och styrman Murdoch på kommandobryggan är de enda som förstår att det är allvar och stänger alla vattentäta skott för att stänga inne vattnet. Att få två skott vattenfyllda skulle man klara utan problem och med tre skulle man kunna stå och vänta i flera timmar för att bli räddade. Titanic hade sex vattenfyllda skott.

Kapten Smith skickar efter Thomas Andrews som har ritat och byggt Titanic och tillsammans undersöker de vilka skador fartyget fått vid kollisionen. Thomas Andrews inser att Titanic inte kommer klara sig och han gissar att hon kan hålla sig flytande max en och en halv timma.

Det är inte alla som märker av kollisionen eftersom det var i botten på fören som hon skrapade i. En del känner bara en liten stöt och återgår sedan till sitt. Det är mitt i natten och många sover. Rederiets direktör Bruce Ismay vaknar av stöten och får det förfärliga beskedet att Titanic kommer sjunka när han går upp till bryggan.

Ett S.O.S skickas ut

Klockan 00.00. får telegrafisten Harold Bride order att skicka SOS. Tyvärr har inte alla fartyg sina telegrafstationer bemannade på natten, många hör inte nödropet och en del är för långt borta. Ombord på fartyget California som är närmast har telegrafisten gått och lagt sig och hör aldrig nödropet.

Carpathia är näst närmast men på väg mot Europa. Kapten Rostron på Carpathia ger order om att vända och åka tillbaka för att undsätta Titanic. Trots att man eldar för fullt och hon far snabbare än hon någonsin gjort är det inte säkert hon hinner fram innan Titanic sjunkit.

På Titanic ger kapten Smith order om att livbåtarna skall göras i ordning och passagerarna skall väckas och få på sig flytvästar. Problemet var att det bara fanns plats i livbåtarna för hälften av passagerarna.

Endast hälften får plats i livbåtarna

Attityden var länge att Titanic inte kunde sjunka så det var många som inte ville lämna det trygga, stadiga skeppet. Längst ner i klass tre stod det dock klart att fartyget höll på att sjunka och paniken stegrades allt eftersom vattnet forsade in.

00.45, en timma efter kollisionen, skickades första nödraketen iväg och första livbåten sattes i vattnet. Trots detta tog det lång tid för passagerarna i första klass att förstå allvaret och många kände sig mest förvirrade. Det var svårt att få kvinnorna i livbåtarna så många sänks ner utan att ens vara halvfulla.

Titanic försvinner i djupet

Vid kl.01.00 börjar hela fören på att vara under vatten och fartyget få slagsida. Passagerarna börjar förstå att Titanic kommer sjunka. Runt livbåtarna blir det mycket bråk och kaos men många inser att de inte kommer få plats och beger sig till rökrummen, sina hytter eller andra gemensamma utrymmen i fartyget och inväntar lugnt sin död.

Thomas Andrews och kapten Smith följer Titanic till botten med värdighet. Rederiets direktör Bruce Ismay ser dock till att få plats på den sista livbåten, han är inte redo att dö. Det fick han utstå mycket kritik för i utredningarna efter katastrofen.

Klockan 02.05 firas den sista båten ner och 02.17 skickas den sista raketen upp. Bara minuter senare bryts Titanic av mitt itu från trycket av att ha fören under vatten och aktern uppe i luften. Vid 02.20 försvinner hela hon ner i havet, två timmar och 40 minuter sedan kollisionen med isberget.

Undsättningen dröjer två timmar

När Titanic slutligen går till botten ligger fullt av folk i vattnet och kämpar för sina liv. Livbåtarna har rott därifrån för att inte sugas med ner i havet. Bara en livbåt ror tillbaka för att rädda fler människor. Vattnet är bara en halv grad så det går inte att klara sig särskilt länge. De flesta fryser ihjäl, de drunknar inte.

Folket i båtarna är chockade och frusna och det blir en lång väntan på räddning. 04.00. kommer Carpathia äntligen fram. Hon har gjorts i ordning för att kunna ta hand om de räddade passagerarna med varma drycker, alkohol och filtar, samt fartygets doktor som skall undersöka alla.

Folksamling i New York

Titanics rop på hjälp har under natten snappats upp av människor i New York och nyheten om hennes katastrof börjar spridas över världen. Vita Stjärnlinjens kontor i England och USA får många oroliga besökare. Bruce Ismay skickar ett meddelande där han berättar att Titanic sjunkit och att många dött, mer får de inte veta.

Den 18 april börjar folk samlas i hamnen vid den kajplats dit Carpathia ska anlända under kvällen. Det blir till slut en enorm folksamling på runt 30 000 personer. Det är mest anhöriga eller vänner till passagerare på Titanic men också en del nyfikna. Väntan blir kall och plågsam. Vid 20 på kvällen blir hon synlig i horisonten och vid 21 börjar passagerarna stiga i land.

Ingen straffas för förlisningen

Bruce Isamy går inte i land. Han väntar i sin hytt tills han får besök av en annan chef på rederiet. Då får han veta att en undersökning ska sättas igång och det kommer att bli förhör med alla överlevande de närmsta dagarna. Han förstår att han kommer råka illa ut eftersom han räddade sitt liv när så många dog.

Däremot ändrades en del regler efter katastrofen. Till exempel måste fartygen ha livbåtar så att alla får plats och det måste hållas övningar så att alla vet vad de ska göra vid en katastrof. En konsekvens blev också så att alla fartyg måste ha radio och telegrafister dygnet runt.

Titanic återfinns 1985

Titanic ligger 3 800 meter under havsytan. Därifrån är det omöjligt att plocka upp henne, dels på grund av djupet men också av hennes storlek. Länge visste man inte ens exakt vart hon låg. Det dröjde mer än 70 år innan hon hittades.

Fransk-amerikanska forskare hittade henne 1985 genom att utgå från positionen som telegrafisten Harold Bride skickat till Carpathia. Med hjälp av mini-ubåtar som inte var bemannade kunde man söka av havsbotten och då fann man henne 15 kilometer bortanför Brides koordinater. En av forskarna, amerikanen Robert Ballard, har fortsatt sina expeditioner till Titanic. Hans huvudsyfte är att dokumentera och bevara. Efter honom är det fler forskare som varit där. Man har också plockat upp saker från botten och haft utställningar världen över.

Den 15 april varje år kastas en krans i havet på platsen där Titanic ligger för att hedra fartyget och de omkomna.

Text: Helen Forsberg, Robertsfors bibliotek

Källor till artikeln: Svenska wikipedia, Bengt Fredriksons Titanic: katastrofen, Walter Lords En natt att minnas, Anna Claybourne och Katie Daynes Berättelser ur historien: Titanic, Claes-Göran Wetterholms Sagoskeppet.