Hur gick det till när idén till din novell föddes?

– Tanken om att få nya idéer känns främmande, jag fungerar nog inte så. Jag försöker antagligen bara att fylla i hål. Det finns så mycket som behöver skrivas att det är tillräckligt svårt för en människa bara att hinna med det nödvändigaste.

Hur kom det sig att du skrev och skickade in en novell till tävlingen?

– Det var en övning i att lämna ifrån mig något och sätta punkt, berättar Stina Stoor.

– När jag skrev "För vår del" var jag ansatt från alla håll. Det fanns tak som behövde lagas och ett farstubrobygge som stannat av. Potatisen skulle upp ur jorden och barnen behövde ses till och om inte jag gjorde mitt så var ju någon annan tvungen. Och dessa människor som var någon annan blev faktiskt mer och mer irriterade. Varje morgon fick jag säga att idag är sista dagen älskling och jag blir nog klar i eftermiddag mamma, men det tog nio dagar innan jag kunde lägga ner de sidorna i ett kuvert och knuffa dem ur boet för att se hur det skulle gå.

När jag ber Stina Stoor berätta för mig om sig själv så är det som att ta del av hennes skrivande.

– Jag är outbildad, sjukpensionerad, något överviktig med kluvna hårtoppar och svett under brösten. Hemvändare. Målar periodvis tavlor. Man kan nog kalla dem L’art brut eller kanske Eljest art.

Dessa är inte de mest glamourösa ordvalen att beskriva sig själv med, men de ställer henne på ett sätt bredvid sina novellpersoner. Jag upplever dem nämligen som verkliga människor, precis lika verkliga som författaren själv, och Stina Stoors karaktärer är harmoniskt och kärleksfullt beskrivna. Till och med de mindre sympatiska figurerna. Kan tänkas att det är en form av "Eljest art" hon verkar inom när hon målar upp dessa personer.

Har du alltid hållit på med skrivande?

– Jag skrev sagor om småtomtar och dikter om döden redan som barn och sedan blev det bara värre och värre. Skriver jag inte nu så begriper jag ingenting av världen, det är sorgligt men ändå ganska sant!

– Jag har alltså skrivit både mycket och länge, mer än 20 år, men ändå ingenting som har blivit så pass färdigt att jag kunnat visa det för folk. Novellen var ett försök att låta en text växa upp och flytta hemifrån, att sätta punkt och säga att det här får duga som det är nu, istället för att tillåta mig själv att gå och fila på orden, ända intill dö’n.

Finns det något självbiografiskt i din novell?

– En del går väl igen, berättar hon. Det sköts en och annan räv genom mitt sovrumsfönster när jag bodde hemma. Då vaknade man av smällen och sedan när de skulle flås hängde pappa upp dem i min rangliga gungställning och jag fick hjälpa till att dra av skinnet. Det var lite så det var. Men den här novellen är något annat.

Har du någon förebild eller favoritförfattare inom novellgenren?

– Just nu läser jag Shirley Jacksons noveller och de är osannolikt träffsäkra, det är underbart. Men både Jorge Luis Borges och Torgny Lindgren har skrivit noveller som jag ofta återkommer till och de har fått följa med i hur många skabbiga flyttkartonger som helst.

"För vår del" finns att läsa i Umeå novellpris-antologin 2012.

Text: Stina Stoor och Anna Östman, Minabibliotek.se
Foto: Petter Stoor

Läs mer om Umeå novellpris Beställ novellboken här på Minabibliotek.se