Slas tio bästa romaner
Stig "Slas" Claesson lämnade efter sig ett långt och omfattande författarskap. Kent Lundholm väljer i sin blogg ut några av sina favoriter skrivna av den folkkäre författaren.
Slas har en egen litterär stil med korta meningar och han avskydde utrops- och frågetecken. Denne utpräglade söderkis var, märkligt nog, en av våra främsta skildrare av livet vid sidan av allfarvägarna. Ett annat kännetecken är hans torra, underfundiga humor.
Jag dristar mig till att plocka ut hans tio bästa romaner. Jag tar dem i “klump”, eftersom jag inte klarar av att numrera dem från ett till tio. Vi börjar väl med Flickor, hans elfte bok efter debuten 1956.
Den är en underfundig liten roman om vad kärlek egentligen är och hur man ska närma sig flickor. Nästa roman blir Vem älskar Yngve Frej, från 1968; en underbar roman som senare filmatiserades med Janne “Loffe” Carlsson i huvudrollen.
Detsamma gjordes med På Palmblad och rosor, 1975 och Henrietta ska du också glömma, 1977. Denna trilogi kan sträckläsas och fortfarande håller temat om Storsveriges syn på landsbygden. Däremellan skrev han bland annat Nelly (1969), som handlar om en man som går till psykologen för att prata av sig sorgen efter Nelly – vilket i slutet visar sig vara en häst.
Att resa sig upp och gå, är en perfekt bok att läsa för alla er som av någon anledning måste ge er av; bryta upp från jobbet, familjen.
Huvudpersonen reser sig plötsligt vid matbordet, går över tallrikar och mat, och med skrivmaskinen i handen öppnar han fönstret, kliver ut och vandrar ända ner till Italien.
1981 skrev han om sorgen efter sin vän Pär Rådström, som dog endast 38 år gammal. Om vänskap funnes är inte bara en roman om vänskap, utan även en skildring av efterkrigstidens Europa och om några udda människors jakt efter lyckan i ett mycket kallt Paris.
I Vägen till brevlådan återvänder Slas äntligen till en torr sommar i en enslig by ute i skogen. En underbart vacker och rolig bok, som rekommenderas .
I Efter oss syndafloden från 2003 är Slas åter i Paris; författarnas huvudstad på 1950-talet. Det är en typisk Slas-bok, blandad med melankoli och humor, där olika handlingar vävs samman.
Text: Kent Lundholm
Foto: Leif Claesson
Länk till Kent Lundholms blogg.