Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd

Vandra eller rosta

Minst fyra timmars vandring om dagen behövde Henry David Thoreau för att behålla hälsa och sinnesjämvikt. Han var en av de stora förgrundsgestalterna i amerikansk 1800-talslitteratur. Hans syn på människans plats i naturen har inspirerat generationer av naturintresserade. Skogsliv vid Walden, hans mest kända bok, har blivit ett självklart inslag i bokhyllan hos alla som drömmer om att leva enkelt och naturnära.

I Konsten att vandra beskriver han hur stillasittande kan få honom att känna sig rostangripen. En dag utan en längre promenad före 17-slaget är att betraktad som förlorad. För att vara i rätt sinnestillstånd inför avfärd ger han följande råd:

Vi borde kanske gå ut på den kortaste vandring med samma inställning som om vi gav oss ut på ett oändligt äventyr och aldrig komma tillbaka – beredda att sända tillbaka våra balsamerade hjärtan som reliker till vårt övergivna kungarike. 

Vandring som meditation

Meditativ gång är namnet på en metod som tillämpas i flera trosriktningar Att gå sig till ro och sinnesfrid. Medveten närvaro och Mindfulness är några av dagens benämningar på metoder som tillämpats i århundraden. I Varje steg väcker vinden ger Thich Nhat Hanh en vägledning i en zenbuddhistisk variant av meditativ gång. Det är ett mirakel att gå på jorden, säger han. "Med medveten andning, värdig hållning och med ett leende på dina läppar ska du sätta din fot på jordens yta som en kejsare sätter sitt sigill på kungliga dekret."

Somliga har gått bara för att de tyckte om det. Som Edward Playson Weston, amerikansk reporter som vandrade från Boston till Washington för att vara med när Abraham Lincoln tillträdde presidentposten. Som 71-åring vandrade han från New York till San Francisco på sjuttiosex dagar. Olle Hammarlund berättar om honom och andra fotgängare som gått långt i artikeln om konsten att gå i Resan till paradiset.

Från fjällen och ut i världen

En nutida vandrare som haft både Henry David Thoreau och Thich Nat Hanh i ryggsäcken är Olle Sahlström, före detta LO-ombudsman numera författare. I Gå hem beskriver ett vandrarliv som omfattar 30 år. Kartbutiken var tidigt hans utgångspunkt. Där kunde han ständigt hitta nya resmål och vandringsleder.

Han börjar med den svenska fjällvärlden och fortsätter ut i Europa innan han tar sikte på andra världsdelar. Ständigt söker han nya utmaningar. Ju mer krävande dess bättre. Han vandrar i Katarernas, de medeltida religiösa rebellernas fotspår och reflekterar över likheterna mellan den etablerade kyrkan och fackföreningsrörelsen. Samtidigt går han allt djupare in i sig själv.

"Att vandra är gott för själen. Gåendet reder ut." Så säger poeten Roger Melin i en av de korta betraktelserna över marken, skogen och människans framfart i "Muddus och andra nordliga skogar" i Gån.

Roger Melin vandrar på stigar som han ser som sina gamla vänner. Han betraktar dem med ömhet och respekt och känner sitt ansvar för att de ska fortsätta finnas kvar.

Att skapa konst eller göra det enkla

Man kan också göra vandrandet till konst. Som konstnärsparet Abramovic och Ulay som valde kinesiska muren som arena för en konstnärlig manifestation av kärlekens kraft. På 90 dagar gick de från varsitt håll sammanlagt 400 mil för att mötas en sista gång. De möttes och skildes åt. Både fysiskt och symboliskt. Efter 13 år tillsammans gick de skilda vägar.

Lars Hermansson berättar om detta märkliga avskedstagande i sin bok Gå till gå, som han kallar en vandringsessä. En resa till fots i Umbrien utgör bakgrunden till tankar om vandrandets kultur och förhållandet mellan tanke och kropp, tid och rörelse.

"Att gå till fots är att göra en lång resa på en kort sträcka" skriver Olle Sahlström. Det är rätt enkelt. Vi behöver inte bege oss till världens ände för att uppleva något. Det räcker med att ge sig ut. Ut och gå.

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Anders Olofsson och Photos.com