Det osamtidiga åldrandet

– Det som är verkligt normbrytande i hennes författarskap är inte sexualitet utan åldrande. Och när det gäller Kerstin Thorvall det osamtidiga åldrandet, säger Maria Jönsson.

Kerstin Thorvall föddes på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på 1970-talet i vågen av kvinnlig bekännelselitteratur. Det innebar att hon sågs som generationskamrat med de andra författare som slog igenom samtidigt men som var födda på 1940-talet. Kerstin Thorvall har på så vis ofta befunnit sig i "fel" ålder i sig själv.

– Det handlar om en konsekvent känsla av att vara fel i tiden. Jag tycker att man kan läsa författarskapet som ett osamtidigt eller skevt åldrande som då alltid sker i fel tid, på fel plats, i fel kropp, säger hon.

Ålderskorsningar och kvinnligt åldrande

Maria Jönsson berättar att vi i Kerstin Thorvalls böcker hittar flera olika ålderskorsningar; den lillgamla tonåringen som lever i kyskhet och kroppslig förnekelse och inte vill umgås med jämnåriga eftersom kroppen alstrar genans, men också pubertetstanten som kommer i puberteten i medelådern – alldeles för sent.

Maria Jönsson tittar närmare på Kerstin Thorvalls gestaltning av tantblivande och kvinnligt åldrande och fokuserar särskilt på klimakteriet som litterärt motiv. "Det fungerar som en plats där föreställningar om genus, åldrande och kroppslig subjektivitet flätas samman." skriver hon.

– Hennes bok Upptäckten handlar väldigt explicit om åldrandet. Det finns en förväntan om att man ska försonas med sitt liv när man blir gammal, ingen vill höra det bittra.

Motvalls genom livet

Men Kerstin Thorvall faller inte till föga. Hon befinner sig i trotsåldern även i den sista åldern. "Någon måste ju rapportera från fronten" har hon sagt.

– Upptäckten är en förteckning över vad man kan komma att missa när man levt sitt liv på tvärsen. Den sätter fingret på en akut ensamhet och nedtecknar metodiskt kroppens förfall. Kerstin Thorvall är så fruktansvärt motvalls. Hon vill inte vara uppbygglig och konstruktiv. Boken är istället en smocka i maggropen, säger Maria Jönsson.

Hon vill lyfta fram Kerstin Thorvall som en driven ironiker och humorist istället för den person som de flesta förknippar med deppighet, ångest, kladdighet, obekvämlighet. Maria Jönssons forskning ska först resultera i några vetenskapliga artiklar, sen hoppas hon få tid att skriva en mer tillgänglig bok.

Maria Jönssons artikel "Tantförvandlingen: om kroppens längtan, skam och exotisering i Kerstin Thorvalls reseromaner" publicerades i Tidskrift för genusvetenskap nummer 4 2009.

Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se