Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway gavs ut 1925, när författaren var 43 år. Första världskriget var över och världen hade förändrats för alltid.

Det var en tid av nytänkande. Freuds idéer, kubism och feminism diskuterades i salongerna. Storbritannien hade fått sin första labour-regering. Virginia Woolf var en av dem som betydde mest för den moderna litteraturens utveckling. Tidigt experimenterade hon med den så kallade Stream-of-consciousness-tekniken.

Stream-of-consciousness innebär att författaren försöker efterlikna människors tankebanor när hon skriver, med associationer, "flashbacks" och liknande. Människornas tankar styr berättelsen, utan att avbrytas eller kommenteras av författaren.

Hittat sin berättarröst

När hon skrev Mrs Dalloway kände Virginia Woolf att hon hittat sin egen berättarröst. Hon skriver i sin dagbok hösten 1922: "There’s no doubt in my mind that I’ve found out how to begin (at 40) to say something in my own voice, & that interests me so that I feel I can go ahead without praise".

Virginia Woolf blev både risad och rosad för romanen när den gavs ut, och inte förrän på 1980-talet fick Woolf sin välförtjänta plats i litteraturhistorien.

Tur att jag läste om den

1990 läste jag Mrs Dalloway första gången, under B-kursen i engelska på universitetet. Jag var 20 år och förstod inte så mycket av romanen, vilket frustrerade mig. Tur att jag läste den en gång till, och diskuterade den med min föreläsare. Den andra läsningen blev nämligen en av mina största läsupplevelser, och Clarissa Dalloway är sedan dess min följeslagare.

Jag minns hur jag efter första läsningen klagade för föreläsaren över Clarissas prydhet och förfasade mig över hur hon kunde leva med en man som hon inte ville dela allt med. Jag förstod för mitt liv inte hur hon hade kunnat välja Richard Dalloway framför den passionerade Peter Walsh. "Men är de verkligen sådana? Försök lära känna dem bättre", sa föreläsaren.

En människa med brister

Helt enligt Virginia Woolfs intentioner är inte Clarissa Dalloway en allt igenom beundransvärd hjältinna. Clarissa är en äkta människa, med många brister. Visst är hon pryd och reserverad, sentimental, fåfäng. Numera, efter många läsningar, förlåter jag henne allt, och känner ibland generat igen mig själv i hennes svagheter.

Ändå älskar man Clarissa Dalloway, för hennes livsglädje, för hennes intuition och klokhet, och för känslan av att verkligen få lära känna henne, under den enda dag som romanen utspelas. En dag av förberedelser för societspartyt som ska hållas på kvällen. En dag när gamle vännen Peter Walsh kommer på oväntat besök och väcker minnen till liv. En dag som leder mot att Septimus Warren Smith tar sitt liv i en annan del av staden.

Psykisk sjukdom

Minnesvärd

Peter Walsh beskriver Clarissa:
"She came into a room; she stood, as he had often seen her, in a doorway with lots of people round her. But it was Clarissa one remembered".

Precis så är det med romanen Mrs Dalloway: Bland alla böcker omkring mig är det denna jag minns.