2007 kom Maria Svelands första bok, Bitterfittan, och skapade en debatt av sällan skådat slag. Boken var en uppgörelse med äktenskapet och moderskapet på ett sätt som var tabu, därav de starka reaktionerna. 

Men kritiken höll sig inte bara till böckerna utan rörde också Maria Sveland som person. Att leva i en kärnfamilj och samtidigt kritisera äktenskapet var inte okej. Men Maria Sveland är inte en person som duckar. Hon vill att vi ska prata mer om vad kärnfamiljen och äktenskapet står för och få bort det hyckleri och det tabu som  omgärdar dem.

Samtidigt fick hon också mycket positiv respons från kvinnor som hört av sig och tyckt att Bitterfittan handlat om dem och att den skapat diskussioner mellan makar. Det var precis vad hon ville uppnå.

Efter Bitterfittan fick Maria Sveland kritik för att hon levde i den kärnfamilj hon kritiserade, men när hon skilde sig och gav ut Happy, happy: en bok om skilsmässa fick hon istället kritik för att hon var för nöjd med att vara skild. Då var hon en dålig mor som skilt sig för att kunna åka på charterresor och ligga runt. Att som kvinna vara nöjd med varannan vecka-livet provocerade.

Jämställdhet och feminism följer som en röd tråd genom alla hennes böcker. Hon utmanar den traditionella bilden av kvinnan och modern, vilket skapar debatt. Tyvärr är det så att som offentlig feminist får du vänja dig vid, ja nästan acceptera, att ständigt mötas av förnekelse och påhopp, åsikter om att en överdriver och är onödigt högljudd.

För Maria Sveland har det också inneburit en inkorg full med hatmail och hot. En dag kom det för nära och ur ilskan över rädslan föddes boken Hatet: en bok om antifeminismen. Här visar hon på att rasism och antifeminism går hand i hand. Kvinnoföraktet är centralt inom extremhögern. Kvinnans enda uppgift är som barnaföderska och barnuppfostrare. De kvinnor som bryter mot traditionella könsnormer blir då föremål för hat.

Maria Sveland lever under ständiga hot och står under polisens personskydd. Men hon slutar inte kämpa, hon låter sig inte tystas. "Så länge vi låter tystnaden råda kommer vårt samhälle förbli rasistiskt och orättvist. I tystnaden vilar förnekelsen. Motståndet, däremot, är högljutt och organiserat.” (ur: Dagens nyheter 2012-03-27).

Det är därför jag tycker att Maria Sveland är så otroligt bra. Hon sätter ord på mina tankar och på min oro i magen. Hon kopplar ihop sammanhang i sina böcker så att jag förstår mekanismer bakom orättvisorna och hon eldar på min lust att vara högljudd. Hon är mästare på att trycka på samhällets ömma punkter och skapa debatt. Måtte hon aldrig sluta med det.

Text: Helen Forsberg, Robertsfors bibliotek