På alla helgons dag besöker många sina anhörigas gravar och tänder ljus till deras minne. Det är en dag att stanna upp och skänka en tanke till sina nära och kära och att erinra sig sin egen dödlighet.
Det du är har jag en gång varit,
Det jag är ska du en gång bli.
Orden återfinns ibland på gravstenar och kan vara särskilt tänkvärda under allhelgonahelgen. De brukar tillskrivas den romerske diktaren
Horatius, född 65 år före Kristus.
Levande ljus på gravarna
När höstmörkret sänker sig som djupast över oss tänds ljusen på kyrkogårdarna. Där lyser sedan lågorna som varma fladdrande minnen av dem vi förlorat. Det är en fin tradition som både är relativt ny och mycket gammal.
Allhelgonadagen
har firats i den katolska kyrkan sedan 700-talet. Då uppmärksammades de helgon som inte hade egna dagar under året. Dagen före var det allhelgonaafton och dagen efter
alla själars dag, en dag då de levande skulle be för alla de dödas själar.
Inspirerad av allhelgonafirandet i andra länder växte traditionen av att tända ljus på gravar fram i Sverige i mitten på 1900-talet. 1953 blev
alla helgons dag
röd dag och firas numera den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november varje år.
Allhelgonahelgen och halloween
Samma vecka infaller också
halloween, alltid den 31 oktober, och allhelgonadagen, alltid den 1 november. Namnet halloween är en omskrivning av All hallows eve, allhelgonaafton, men själva traditionen kan spåras till den keltiska festen
Samhain
som hölls när sommaren var slut och vintern började. En natt då de döda återvände till jorden och eldar tändes för att vägleda de döda.
Halloween har utvecklats till en högtid för barnen med godis och maskerad, framför allt i USA. På senare år har traditionen fått spridning även i Sverige. Kritiska röster menar på att det är en kommersiell högtid som inte borde ha sin plats bredvid det stillsamma hedrande av anhöriga. Men traditionerna tycks ha vandrat sida vid sida genom århundraden.
Läs om ljustraditionen på alla helgons dag i Mats Rehnbergs
Ljusen på gravarna och andra ljusseder, och om halloween-traditionen i Sverige i Agneta Liljas bok
Sockrade hjärtan och godissugna spöken.
Författares ord på gravstenar
Att ta en promenad på en höstmörk kyrkogård full av levande ljus är en upplevelse. Att läsa på gravstenar kan också ge lite perspektiv på livet. Det finns författare som har egna texter inskrivna på sina gravstenar.
Fritiof Nilsson Piraten
lät sin person skina igenom de ord som står inskrivna på hans gravsten:
Här under är askan av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.
"I had a lover's quarrel with the world" står det på Robert Frosts gravsten, ett citat från en dikt han skrivit.
På
Virginia Woolfs
gravsten i Sussex, England står att läsa:
Against you I will fling myself,
Unvanquished and unyielding, O Death!
(Ungefär:
O Döden, Jag ska kasta mig mot dig, obesegrad och obeveklig.)
Nils Ferlin
är begraven på Bromma kyrkogård i Stockholm, på hans gravsten återfinns hans egen dikt ”Inte ens”:
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
