Nordisk kvinnolitteraturhistoria
En webbplats som lyfter fram nordiska författare som under många år varit osynliga i litteraturhistorien.
Ett kulturarv slutar att halta
Under Littfest 2012 presenterades webbplatsen kort av bland annat av Ebba Witt-Brattström, som suttit med i styrgruppen för projektet och även står bakom några av texterna.
– Vilken epok man än går in i nästan, åtminstone från 1800-talet och framåt, så har kvinnliga och manliga författare skrivit mot varandra eller med varandra. Det har funnits en könsdialog genom historien. Det är när litteraturhistorien har skrivits som kvinnor har sållats bort, säger Ebba Witt-Brattström.
Författarfavoriter
Under seminariet på Littfest fick fyra författare också chansen att namnge sina favoriter inom den kvinnliga litteraturhistorien.
Märta Tikkanen lyfter fram Fredrika Runeberg, "gift med ett nationalmonument redan under sin livstid". Fredrika Runeberg brottades livet igenom med dåligt självförtroende och frågan huruvida hon som kvinna hade rätt att skriva. Hon förstörde mycket av det hon skrev, men sparade även en hel del.
– För att Fredrika Bremer skulle kunna skriva måste hon avstå att skriva på ett kvinnligt sätt. Hon skildrar kvinnorna på avlägsna exotiska platser så att det inte blir en kritik mot rådande samhälle och framför allt inte mot sin egen man, säger Märta Tikkanen.
Norges stora 1800-talsförfattare
Gerd Brantenberg nämner Camilla Collett men lyfter i synnerhet Amalie Skram.
– Den stora inom norsk litteratur är varken Bjørnson, Ibsen, Kielland eller Lie. Det är Amalie Skram när vi pratar om 1800-tal. Hon är en otroligt skicklig författare, väldigt modernistisk och en föregångskvinna.
Utan Camilla Collett och Amalie Skram hade de fyra stora manliga författarna i Norge varit förfärligt mycket mindre. Henrik Ibsens mest spelade pjäs är Ett dockhem och Gerd Brantenberg menar att han aldrig skulle ha skrivit något så högaktuellt utan influenser från dem båda.
Litteratur som kan förändra
Ida Linde beskriver Edith Södergrans rader "Jag har upptäckt mina inre dimensioner, det anstår mig icke att göra mig mindre än vad jag är." som en ovärderlig inspiration.
– Jag hade förmånen att växa upp här och träffa Sara Lidman och det var också då jag tänkte att detta med att vara författare verkar vara enastående sätt att göra sig större än vad man är.
Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Artikel uppdaterad 2017-03-06