En gång i tiden betydde potatisen skillnaden mellan liv och död. Isaac Bashevis Singer, som fick nobelpriset i litteratur 1978, vittnade i sitt tacktal om de välsignade knölarna: "Vi hade inte överlevt andra världskriget om vi inte haft potatis". Isaac Bashevis Singer var vegetarian och hängiven potatisätare sedan barndomen i Polen. Han tyckte att det bästa med Sverige var just potatisen.

Härdig rot från Chile

Det är en märklig resa som den oansenliga knölen från Anderna har gjort, från en kontinent till en annan. Långt innan jorden odlades av människor växte den i vild form på den chilenska kusten. För många tusen år sen började den odlas på den bolivianska högplatån nära Titicacasjön. Härdig i hårt klimat och på hög höjd blev den en basföda för urbefolkningen.

De spanska erövrarna förstod inte värdet av potatisen när de stötte på den på några decennier in på 1500-talet. Den kunde duga som slavföda, men inget mer. Spanjorerna kunde inte ana att värdet av de knölar som de hade fört med sig till Europa på sikt skulle bli mångdubbelt större än värdet av allt det guld de roffat åt sig.

Den industriella revolutionen

En personlig betraktelse

På tallriken framför mig ligger några bitar regionalt förädlad enbärssill och ett par rundovala exemplar av potatissorten Solist, en ny bekantskap i mitt kök. Den stora livsmedelskedjan erbjuder numera påsar med något som marknadsförs som delikatesspotatis och jag äter mig metodiskt genom sortimentet.

Sorter jag aldrig hört talas om, som Amandine och Asparges, hittar vägen till min gom och jag njuter i min vardag. I Potatis – mycket mera om bintje av Stefan Olsson hittar jag beskrivningar av de sorter jag provsmakat och 137 till. Det är en perfekt introduktion både för ätare och odlare.

Produktion och poesi

En hel del har hänt på potatisfronten sen Marit Paulsen gav ut sin debattbok Den stressade potatisen 1985, men några stressfaktorer finns fortfarande kvar: påverkan av skörde- och sorteringsmaskiner, långa transporter och olämplig behandling i butikerna. Utbudet är fortfarande magert på de flesta håll. Trots att vi fått en potatisakademi som utsett 26 oktober till potatisens dag och instiftat ett särskilt potatispris.
 
Flera poeter har tagit potatisen till sitt hjärta. Povel Ramel är en av dem. Hans smågalna kärleksförklaring till vårt allra anspråkslösaste näringsmedel är som gjord att inleda en provsmakning av årets mandel, Asterix, Matilda eller de knölar som nu råkar hamna vårt bord.

  Dina ögon äro elva
  Du är brun som knäck och kola
  och ditt skinn har läckert spruckit
  sen jag stuckit
  gaffeln i't.

  För min kniv ditt skal skall falla
  Faller ett skal – faller alla
  Snart du hunnen är till munnen
  Lilla knöl – jag äter dig!

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Photos.com

Läs mer om Potatisakademien på deras webbplats (Länken öppnas i ett nytt fönster)