Ödmjuk och vänlig

Samtalet rör sig kring spridda teman som återfinns i boken. Uppväxten i Umeå, hundåren i Stockholm, genombrottet med Europe, dekadent leverne på turnéer, en hård bransch och smått och stort runtikring.

Kee Marcello framstår som en ödmjuk och vänlig person där han sitter och delar med sig av sitt livsöde. Biografin är lite tuffare skriven, tillsammans med musikjournalisten Stefan Johansson.

Brinnande debut

Kee Marcello spelade på utsålda arenor över hela världen. Fjärran från scendebuten som genomfördes i Mimerskolans aula 1973.

-Vi hade valt Kajs skola så att vi inte skulle behöva skämmas. Halvvägs in i andra låten ser jag hur publiken liksom tittar förbi mig istället för på mig. Jag vänder mig om och då brinner "hit kit", som min rigg hette, berättar Kee Marcello.

Men ryktet går om spelningen och gitarristen som satte eld på sin utrustning. Så småningom tar sig Kjell Lövbom iväg till Stockholm för att prova lyckan.

Tack till studiecirklar och en kritisk musiklärare 

Efter enträget övande och insatser med flera band, både som musiker och producent kommer en dag det telefonsamtal som kommer vända upp och ner på hela Kee Marcellos värld. Att det gick så bra för honom har han några särskilda faktorer att tacka för:

– Studiecirklarna är hemligheten bakom det svenska musikundret, personligen skulle jag inte ha suttit här idag om det inte varit för dem.

Men det finns också en bifigur i boken som kom att spela en nyckelroll. I både boken och samtalet på biblioteket återkommer Kee Marcellos gamla musiklärare George Paphmel-Dufay vid flera tillfällen. Han som dömde ut Kjells gitarrspel och ansåg att han hade för korta fingrar för att kunna bli en bra gitarrist. Men faktiskt fungerade det mer som en sporre än som något som hindrade honom från att följa sin dröm.

– Man kan ju säga att det är bra med utmaningar, sammanfattar Kee Marcello.

Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek.se