"Jag är jävligt bra på att odla potatis"
Elin Unnes läste allt hon kunde komma över om odling i två år. När hon sedan fick en egen kolonilott fick hon revidera det mesta. Nu delar hon med sig av sina erfarenheter i boken The secret gardener.
Läste allt
– Jag fick tag i en asgullig bibliotekarie och bara "Ge mig böcker om odling!". Hon tipsade om en bok av Lena Israelsson som jag läste från början till slut och älskade!
I två år lånade Elin Unnes allt som fanns om odling och kände sig fullärd.
– Sedan fick jag min lott och misslyckades med allt! Jag gick från att inte veta något till att veta allt till att inte veta något igen.
Sina erfarenheter samlade hon på en anonym blogg.
– Jag blev så intresserad så snabbt. När man väl kan något är naiviteten borta för alltid, den där avgrundsdjupa förtjusningen och besattheten.
En bok som kan följa med
Bloggen har delvis legat till grund för hennes odlingshandbok The secret gardener.
– När jag fick den här odlingspsykosen var det som att min hjärna öppnade sig och allt jag läste stannade kvar. Allt sådant skrev jag ner på bloggen för att senare kunna söka på informationen. Ett stort arbete med boken har varit att leta fram var jag först hittade denna information.
The secret gardener behandlar olika nivåer av odling från grundläggande till avancerad. Genom sin blogg har hon kunnat gå tillbaka till den odlare utan praktisk erfarenhet som hon började som. Elin Unnes vill gärna att hennes bok ska följa med sina läsare, både under året och under odlingslivet.
Välkomnande odlingsvärld
Elin jobbar som journalist. Mest har hon skrivit om musik. Just nu är hon redaktör för tidskriften Rodeo, skriver om musik för bloggen PSL och är krönikör i Allt om trädgård.
– Jag får enormt mycket mer respons för min odlingstexter än för mina musiktexter. Inom musik är allt redan skrivet med de vassaste formuleringarna. Jag trodde att alla skulle vara elitisktiska och exkluderande, som inom musikvärlden, men alla har varit sjukt välkomnande. Lena Israelsson, min idol, mejlade mig i helgen att hon var imponerad av min bok. Då grät jag en liten skvätt och hetsade iväg på trädgårdsmässa.
Odlingsintresset har skapat ett engagemang för stadsplanering och hållbarhet hos Elin Unnes som hon gärna berättar om.
Realistiskt självförsörjande
– När man nu förtätar städerna glömmer man att bygga in odlingsmark. Trots att det går att odla på en kvadrat och är så mycket billigare än att anlägga betong. Jag har fått så mycket konstiga intressen. Som gråvatten eller dagvatten. Allt det vatten som rinner av våra städer som skapar jättestora kostnader och som grönytor skulle kunna ta hand om helt gratis. Det finns ingen helhetssyn och landsskapsarkitekter kopplas in för sent.
Att vara självförsörjande med sin odling var en idé som hägrade. Numera är ambitionen modifierad.
– Istället för att försöka bli totalt självörsörjande har jag valt att fokusera på vad jag kan bli självförsörjande på. Under en eller ett par månader kan jag kan göra en lunch på det jag odlar, med hjälp av olja och salt. Och det går att vara självförsörjande på sådant man använder lite av. Vitlök har jag inte köpt på tre år. Chili blir jag självförsörjande på för att jag byter med vänner. Jordärtskockor äter jag när de är bra i min trädgård men inte annars.
– Det har varit en stor ögonöppnare – hur mycket areal som krävs för att föda mig och att den finns någonstans. Det är en läskig och obehaglig insikt men också en insikt jag inte skulle vilja vara utan.
"Bara gör, bara kör!"
Elin Unnes har också lärt sig att det enda sättet att komma framåt med sin odling att lära känna sin jord. Och att det på köpet följer med både frustration och insikter.
– Min största läxa är att sommaren i Sverige börjar på nationaldagen. Det jag lärt mig är att vänta och snarare att utnyttja hösten. Jag försöker så så sent som möjligt
Hennes odlingsår börjar tidigt på våren med chili och basilika.
– Sedan potatis. Sedan kommer de stora grödorna. Kål, mangold, lök. Juli är ganska slö. Då kan man ta det lugnt, dricka vin. Min redaktör blev besviken när jag lämnade manuset för juli, hon trodde högsommaren var hektisk. På hösten däremot – då är man som en skållad råtta.
Odling, särskilt i Norden, handlar så mycket om empiri. Därför kan äldre litteratur om odling fortfarande vara relevant och fylld av kunskaper som
Jag tycker inte att det är en trend. Det är en utveckling, en positiv och märkbar förändring. När det inte längre fanns ett desperat behov av mat och folk inte längre odlade för sin egen överlevnad gick det över till en estetisk odling. Skammen över att vara fattig påverkade våra odlingsmönster. Att ha ett morotsland i hela trädgården var ett tecken på misslyckande. Ekologisk har blivit giftfri mat och det har blivit något som rika människor gör. Men när du odlar kommer du inte att förbli opåverkad.
Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Foto: Calle Stoltz, Pressbild Natur och kultur och Анна Курзаева, Istock/Thinkstock