Det stundtals radikala tonspråket och de brutala, primitiva rytmerna, syftade till att återspegla en livfull och hednisk hyllning till en vår som anlänt efter en lång istid. Något som också lyftes fram i Vaslav Nijinskijs koreografi, där dansarna rörde sig i ett primitivt och djuriskt mönster. Allt detta blev för mycket för en stor del av publiken och själva konserten i det närmaste ohörbar mitt i tumultet av slagsmål och burop.

 

Att en skandal inte var helt oväntad, framgår av de direktiv som gavs av Sergej Djagilev, legendarisk chef för Ballets Russes och ansvarig för detta uruppförande. Under inga omständigheter skulle musikerna eller dansarna upphöra med framförandet, vad som än hände, betonade han med eftertryck innan uppförandet. Det sägs också att Igor Stravinskij själv var tämligen nöjd, eftersom en skandal vid den här tiden, ofta var det samma som god reklam.

 

Våroffer räknas som ett av modernismens första betydande verk och kan grovt placeras in i Stravinskijs första mer impressionistiska period. Hit räknas även den österländskt präglade Eldfågeln (1910) och den mosaikartade Petrujska (1911).

 

Läs om Igor Stravinskij:

Siohan, Robert: Igor Stravinsky
Tierney, Neil: The unknown country: a life of Igor Stravinsky

Fler böcker om Stravinskij

 

Lyssna på Stravinskij:

Petrouchka
Feu d'artifice
Le sacre du Printemps

Fler musikinspelningar

 

Fördjupa dig i partituren:

The rite of Spring
The Firebird

 

Läs även om Vaslav Nijinskij:

Livet, döden, känslan: tankar och dagböcker

 

 

Text: Lennart Kihlberg, Umeå stadsbibliotek