Så diktade en myndig dalapoet en gång. Nästintill nationalskald var han på sin tid, Erik Axel Karlfeldt. Uppburen som få och hyllad på alla tänkbara sätt. Inbundna i halvfranskt band fanns hans samlade dikter i bokhyllorna i mängder av svenska hem.

Den käckt uppfordrande tonen i dikten fick en poet av ett helt annat slag att leverera sin personliga version av versraderna i samlingen Guldregn:

"Nu är den dystra höst utbruten
som E.A. Karlfeldt kallar vår."

Så skriver upphovsmannen Nils Hasselskog, Grönköpings veckoblads egen huspoet.

Ironi och humor är kanske inte det vi först tänker på när vi läser dikter som har hösten som tema. Allvaret är för det mesta kompakt. Svårmod finns det gott om och tankar på död och intighet ligger snubblande nära.

"Jag famnar dig, du röda höst,
jag älskar dig, du bistra tid,
ej skapt för smek, men nappatag:
en käresta för mogna män."

Jag ögnar gärna igenom diktantologier och

Det finns dock många poeter med i höstlandskapet som kräver en viss omsorg för att vi ska finna dem. Vissa använder sig av bilder och metaforer utan att nämna själva ordet höst och därmed blir de inte sökbara i antologier och databaser.

"Som när du letar efter trattkantareller
framåtlutad, och vänjer dina ögon
vid brunt och visset och vid vått och sent
och sjunker i svarta barr och spindeltuvor
och håller om påsen med frusna fingrar..."

En favorit bland höstdikter är den här, skriven av Lars Lundkvist, en Umeåfödd poet som i sina diktsamlingar ständigt återkommer till naturen, människorna och tingen som omgav hans barndom. Har man dikter som den här i sitt lyriska husapotek behöver man inte vara rädd för vare sig novembermörker eller kallregnsdagar. Ljuset kommer att återvända och livet spira igen. Det är bara att vänta.

Oktober-
en spindelväv i ett nyponsnår.

I morse fällde björken
sina sista löv för i år.
De föll utan ängslan,
tillitsfulla och hörsamma inför livet.

Vi blir omhändertagna, tänkte de.
Och vi kommer snart tillbaka!

Vattnet vet, vattnet,
det oerhörda och eviga på jorden.

-Välkommen! ropar små snäckor i gräset
och en liten kiselalg i havet."

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Hans Millgård, Anders Olofsson