Med hjälp av utrotningshotade får och en uppsättning spinnrockar för hon ett stycke kvinnlig kulturhistoria vidare in i framtiden.<br/>
Kia Jonsson prioriterar lugnet och de små utgifterna mer än myllret och de stora inkomsterna.
Vi anländer till Forsbacka, en by en bit uppåt Vindelälven från Vännäsby räknat, en kall men vacker eftermiddag i februari. Forsbacka består av en enda gård, och en av gårdens tre invånare, Kia Jonsson, tar emot oss på trappan. Maken är på jobbet och den förkylda dottern sitter vid datorn. Hunden Lyckan svassar lyckligt omkring med sina i runda tal sex valpar i magen, och katten ligger loj i soffan.
Ute i hagen går två hästar som snart ska få sällskap av en tredje, och fåren får gå in och ut ur fårhuset som de behagar. De sex älgar som tidigare på dagen olovandes delade höbal med hästarna har lufsat in i skogen.
Djurhållning i generna
Vi slår oss ned vid köksbordet och pratar över kaffet. Snart landar vi i frågan om vad som egentligen är viktigt i livet.
- Vi har valt det här livet för att det ger oss livskvalitet. Djur fascinerar mig och ger mig ro. De är alltid ärliga, säger Kia, som har haft snart sagt alla slags djur förutom möjligtvis kamel och elefant.
Djurhållning sitter i generna:
- Pappa var torparson och vi hade kor när jag var barn. Vi handmjölkade våra kor och skickade mjölken i kruka varannan dag, berättar Kia.
- Hade jag levat för hundra år sedan hade jag garanterat varit torparkärring!
Utrotningshotade får
Att hon nu fastnat för får beror på att de är så harmoniska djur. Kia har dessutom valt att satsa på en speciell ras, Dala päls, eftersom de är små, härdiga och dessutom utrotningshotade.
- Det finns omkring 150 individer kvar i landet, så vi försöker bevara rasen och sprida tackorna, säger Kia, som har ännu en anledning att välja just Dala päls:
- Jag tycker inte om att slakta, och de här djuren tar vi bort så få som möjligt av.
Kia ägnar sig åt flera olika former av textila hantverk, men det som hon har fastnat mest för är att spinna garn av sin egen ull. Hon köpte sin första spinnrock 1988, och äger i dag åtta, nio spinnrockar.
Varför karda och spinna istället för att köpa en härva garn på en affär? Kias blick lyser när hon svarar, det märks att ull och garnets kvalitet är hjärtefrågor för henne:
- Det garn man köper är helt annorlunda! I ull finns lanolin, ullfett, och det utvinns ur det garn man köper på affärer. Det används till annat, som kosmetika. Men kläder gjorda på ull som har lanolinet kvar hjälper en att hålla värmen, och när man svettas blir fukten och lanolinet till ett slags tvål, som gör att plagget bara behöver vädras, inte tvättas så ofta.
Inte röra spinnrocken
En anledning till att Kia fastnade just för att spinna var att hennes farmor, som också spann, förbjöd barnen att hålla på med spinnrocken.
- "Onga får inte röra spinnrocken!" sa hon. Så det är klart att det blev intressant! Och så är ju tråd en av våra viktigaste uppfinningar - i samma klass som hjulet. Tråd finns ju överallt! Själv har jag spunnit garn av hår från marsvin, hund, katt, häst, människa, kamel, get ... Det går att spinna garn av det mesta.
En viktig anledning till att Kia vill arbeta med textila hantverk är att hon vill bevara och förmedla ett stycke kulturhistoria. Hon har bland annat haft flera ullworkshops och stickarcaféer på biblioteken i Vännäs och Vännäsby.
- Hantverket kan vara en anledning att träffas och få umgås i lugn och ro på ett prestigelöst sätt - det är också en bristvara i dag. Men jag vill gärna att deltagarna ska få med sig något mer, kanske nålbindning eller olika sticktekniker. Bland ungdomarna är det kanske stickgrafitti, ovanliga garn eller udda tekniker som går hem bäst.
Realistisk tidsuppfattning
Medan vi sitter där runt köksbordet och kaffet sedan länge är urdrucket går frågan om livskvalitet och tid som en röd tråd genom samtalet.
- Hantverk ger oss en realistisk tidsuppfattning, säger Kia bestämt. Den som har köpt en tröja på Hennes och Mauritz för 29 kronor kanske kan slänga den utan vidare, men det gör man inte om man har ägnat många timmar åt att sticka den själv. Och jag är övertygad om att vi kommer att behöva återanvända saker mer i framtiden, det är dit vi är på väg. Som pappa sa: ”Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna!"
Och hur ska vi göra för att får fler unga att intressera sig för att spinna garn? - Ja, skolan kan göra en hel del genom undervisning och temadagar om våra traditionella hantverk. Men det bästa sättet är kanske att säga åt ungarna att "ge tusan i spinnrocken!" säger Kia med ett skratt, innan vi går för att hälsa på baggen Oden och hans kompisar ute i fårhuset.