Fyrar – lysande enslingar i litteraturen
Som ett stort allseende öga, tryggt blinkande, lockande och magiskt, lyste den, Holmögadds fyr, tvärs över havet där jag stod på vår udde i Holmsund under min barndoms mörka kvällar.
Det är inte svårt att förstå
att fyren är en stark symbol för oss människor, i konsten och litteraturen. En solitär. Stark står den på sin ensliga plats i utkanten av det fasta landet och utstår vädrets makter. Den är en ljusbärare och vägledare, en utpost mot det oändliga och farliga, vilda och oberäkneliga, en räddare av liv men också hemlig med sina linser och speglar.
I de romaner där fyrar och fyrplatser ingår är den en tacksam symbol för en handling som vill visa på motsatser som upplysning mot det vilda, mörker mot ljus, den ensammes kamp mot naturkrafterna. Den kan också lätt tolkas som en religiös symbol.
Fyrar har fascinerat mig länge
och när jag en sommar läste John Ajvide Lindqvists fantastiska och gripande roman
Människohamn, om det fiktiva Domarö i Roslagen, där mörka krafter driver sitt spel med öborna, insåg jag hur många bra böcker jag hade läst om fyrar.
För mig är annars romanen
Mot fyren
en fyrberättelse som ledde mig in i Virginia Woolfs författarskap. Romanen handlar egentligen inte om själva fyren utan om den långa förberedelsen för utflykten till den fyr som med sitt ljus sveper in ön Skye. Mrs Ramsey sitter själv i sin stora familj som ett fyrtorn, iakttagande. I inre monologer får vi insikt de olika personernas tankar.
Den planerade utflykten i romanen blir av först många år senare, då är allt förändring och alla kan nu inte vara med i den resa mot fyren som äntligen blir av. Mot fyren är en liten roman med stora djup, inte något för den som vill ha det lättsmälta, då den kräver sin läsare.
En roman skriven långt senare är Fyrväktaren
av Jeanette Winterson. Boken börjar dramatiskt när flickan Silvers mor bokstavligen blåser bort och Silver hamnar hos fyrväktaren Pew, en blind gammal historieberättare som lever i mörkret i den ljusspridande fyren.
Romanen anspelar även på gamla berättelser som de om
Dr Jekyll och Mr Hyde
och
Tristan och Isolde. Silver tänker när hon hamnat i Pews fyrs mörka innandöme; "Det fanns två oceaner, en utanför fyren och en inom mig. Den inom mig hade inget band av ljus att leda mig."
Pew är en mästare på att berätta. Han berättar till exempel om mannen som kämpar för sitt liv i havet. Det som håller hoppet vid liv medan han simmar ensam i det upprörda havet är hans eget berättande om sitt liv och det som slutligen räddar honom är fyrens ljus som liksom ett rep drar honom mot räddningen. Så vävs Pews berättelser ihop med trådarna ljus och mörker till en berättelse om berättandets kraft – en pärla bland böcker.
Vem älskar inte Tove Janssons böcker
om Muminfamiljen? Så mycket tänkvärt för stora och små, så mycket underfundigt filosofiskt och klokt dessa böcker innehåller. I
Pappan och havet
tar Muminpappan med sig hela familjen till ön med den släckta fyren för att arbeta som fyrväktare. Men där finns bara en tystlåten fiskare och en natur fjärran från den varma Mumindalen, och havet, som kan vara lynnigt och farligt.
Den här åttonde boken om Muminfamiljen är gåtfull och gäckande och har analyserats många gånger. Men mest skall man läsa böckerna med hjärtat mer än med huvudet. Då lägger sig all symbolik till rätta i var och en av oss på just för oss utvalda platser i vårt inre.
För unga läsare finns även en gammal goding
som
Hammerheads fyr
av Colin Thiele. En bok som även med fördel kan läsas av äldre. Här befinner vi oss på den sydaustraliska kusten och får följa flickan Tessas utveckling och vänskap med den gamle Axel Jorgensen.
Andra skönlitterära böcker om fyrar är Kall hud
av Albert Sanches Piñol – en läskig och spännande bok om en fyrväktare i Sydatlanten som barrikaderat sig på sin fyr. På nätterna tar sig hotfulla varelser upp på ön. Men det är en bok som också handlar om kolonisation och vår rädsla för det primitiva. Den har jämförts med Joseph Conrads
Mörkrets hjärta. En välskriven skräcksaga.
I P. D. James bok som kort och gott heter
Fyren
är brottsplatsen en ö. I byn Combe vid Cornwalls kust hittas en dag en människa hängd i fyren och detta blir upptakten till ett fall för polisintendent Adam Dalgliesh.
En gammal klassiker från tidigt 1960-tal är också Fyrskeppet av Sigfried Lenz som handlar om Kapten Freytag som en morgon tar ombord tre män som hittas drivande på havet. Detta blir inledningen till några dramatiska dygn.
Om ovanstående och många andra skönlitterära böcker om fyrar kan ni läsa i Fyrar i litteraturen – texter samlade av Britt Dahlström och Per Rydén.
Det finns flera fantastiska och vackra faktaböcker om fyrar. Där man kan lära sig om fyrmodeller som Heidenstamfyrar, kassunfyrar och vippfyrar. Fyrbyggare och konstruktörer som Robert Stevenson, som nämns i Jeanette Wintersons bok, och vår egen Gustaf Dahlén. Arkitekturen är spännande när det gäller fyrar – allt från kolossen på Faros i Alexandria som en gång var ett av de sju underverken till fyrar av trä, sten, betong och stål.
Det ensliga och enahanda livet på en fyrplats genom tiderna skildras med tillhörande skrönor och berättelser ur det verkliga livet från skeppsbrott och smuggling, krig och otroliga människoöden men även historier om hemsökelser och spöken.
En annan liten pärla är
Fyrar och fyrfolk
av Lars Malmquist och
Ljus längs kusten
av Anders Hedin som innehåller berättelser från tio svenska fyrplatser. Där får vi bland annat läsa om Holmögadds historia och skrönor som till exempel den om Ryss-Lasse under kriget 1809.
I
Den stora boken om fyrar
av Göran Cederberg får vi utblickar bland världens fyrar – kända fyrar som Cape Wrath, Robben Island, Pensacola och New Years Island i Eldslandet.
Fyrar omnämns och beskrivs i poesi och sångtexter
av flera av våra kända författare.
Evert Taube, vars far var fyrmästare på Vinga fyr, inspirerades hela livet av havet och Harry Martinsons dikt Fyrmästaren i diktsamlingen
Spökskepp
är bara några exempel. Själv minns jag proggbandet Contacts låt
Fyrvaktarens dotter
även om texten är halvt bortglömd.
Idag bildas sällskap runt hela jorden för bevarandet av våra fyrar. Fyrar räddas och tänds åter även om annan teknik är viktigare för nutidens sjöfart. Fyrar är idag vandrarhem och fågelstationer, meterologiska mätstationer och museum, militärbaser och förfallna rester av en epok i sjöfartens historia. Men betydelsen av ett ljus i mörkret har en djup innebörd för många av oss och fyren, släckt eller tänd, torde följa oss in i 2000-talet.
Text:
Vicky Uhlander, Umedalens bibliotek
Foto: csterken/Bigstock
Foto: csterken/Bigstock