När jag slår upp dödsannonserna i min dagliga tidning vet jag en sak. En dikt finns nästan alltid med. Den börjar med orden "Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting oväntat sker".

Alf Henrikson skrev dikten vid vännen, journalisten och författaren Jan Olof Olssons död 1974. Det är en av alla hans 20 000 dagsverser och den fanns att läsa på Namn och nytt-sidan i Dagens nyheter, den tidning där båda arbetade. Det är kanske hans mest kända dikt och en som svenska folket tagit till sitt hjärta.

Alf Henrikson hade en ödmjuk inställning till sitt skrivande. Som journalist och dagsverspoet skrev han inte för evigheten utan för morgondagens tidning som snabbt skulle vara glömd. I stället kunde han nå en större publik än den skara poesiälskare som visste vad de sökte och fann det i bokform.

Kort datum

De flesta dagsverser blir inte långlivade. Kommentarer till aktuella händelser ger ett snålt bästföredatum, men några har kvaliteter som bär över tid. Blir de inte eviga följeslagare kan de fungera som nödvändighetsartiklar i det lyriska husapoteket.

Fånga dagen eller "carpe diem" är en uppmaning som varje dagsverspoet måste ta till sig. Det kan handla om allt från vardagens bekymmer och världspolitikens fetstilta nyheter till tidlösa tankar kring människans korta stund på jorden;

Dagen i dag är en märkvärdig sak.
Tänk, evighet fram och evighet bak.

Danska grukar

I den danske poeten, författaren och mångsysslaren Piet Heins så kallade grukar, fann Alf Henrikson en inspirerande form för sitt senare versskapande. I suveränt koncentrerad form och med oväntade knorrar gladde han under många år tidningen Politikens läsare med sina underfundiga kortdikter. Det började som en poets lågmälda men effektiva protest mot den tyska ockupationen och kom att bli ett dagligt inslag vid de danska frukostborden.

Vi fyller tiden tätt
med hast och id
och brukar livet
till att spara tid.
Men när med tiden
livets tid har varat –
var har vi då
den tid som vi har sparat?

"Den främsta av fester"

Så satt vi vid teven i år som förut
och följde den främsta av fester.
vad bjuds de? Vad gör de? Och hur ser de ut,
de noblaste nobla av gäster?

Hur roar sig denna parnassens parnass?
Vi följde spektaklet med spänning!
De satt och de satt. Och till sist åt de glass.
Och drottningen hade visst klänning.

Örfilar till alla översittare

Med sina Dagsedlar i tidningen Arbetaren delade författaren och journalisten Stig Dagerman ut örfilar i versform till översittare av alla de slag, både dumskallar och diktatorer. Den sista, "Varning för hunden", lämnade han in till redaktionen dagen innan han tog sitt liv. En fattigvårdsordförande hade förfasat sig över att en understödstagare kunde hålla sig med hund;

Skeptiker av sällsynt slag

"Utan tvivel är man inte klok". Ett komihåg för alla trosvissa, formulerat av Tage Danielsson, snillrik humorist och välformulerad skeptiker av sällsynt slag. Verserna i hans Tankar från roten fanns först att läsa i tidningen Arbetaren. Där finns både tvivlet och klokskapen.

Det kan man kalla
ordning på tingen:
vi kollar alla,
oss kollar ingen! 

Sorgsamt om sortiment

Viveka Heyman var även hon journalist och författare och skrev i likhet med Stig Dagerman och Tage Danielsson i Arbetaren. Hennes dagsverser finns inte i bokform, men äremot finns hennes översättningar i Bibeln.

Även ordekvilibristen Lennart Hellsing har ägnat sig åt dagsversskrivande. I Verserade tankar hittar vi ett urval. Han är inte så petig med det aktuella. Han kan lika gärna skriva om farmors kaktus och bli sorgesamt lyrisk i ett griftetal över Gauffins dubbelblandning, ett kryddat brännvin som plockats ur Systembolagets sortiment, som att skriva en sparsonett i nedskärningarnas tid. Melankolin över tidens flykt har sin tid liksom lyckan över att liggande i hängmattan känna doften av dill och nystekt strömmingsflundra. Som den litteraturmänniska han är, kan han se världen som tegelsten, som en väldig bok:

Det är nu ingen lättläst en
- vem har dess budskap tytt?
Var dag så revideras den
och kommer ut på nytt.

Kärleksfullt om knölar

Låt fantisera kring en mjäll primör,
en rotfrukt, ännu höljd i jordens stoft,
serverad ångande och – som sig bör-
med några saltkorn strödda på det smör
som skirat blandar sig med knölens doft
av dill och sommar. Det är färskpotatis.
Så njut av tanken – det är gratis.

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Okänd via Alf Henrikson-sällskapet, André Savik, Ulrika Zwenger, okänd