Slitstark och uthållig

Genom ordspråk, fabler och sagor har vi från barnsben fått veta vad en åsna är för en sorts djur och vilka egenskaper den har.

Den mest avbildade av alla litterära åsnor är nog Rucio, ständig följeslagare till Don Quijotes väpnare Sancho Panza. Panza själv är rund och jordnära, det perfekta komplementet till den fattige riddaren som förläst sig på riddarromaner och helt förlorat sin verklighetsförankring. Åsnan är liksom sin husbonde slitstark och uthållig och en kontrast till Don Quijotes spattiga springare Rocinante.

Inte för att vare sig häst eller åsna har några framträdande roller i Miguel de Cervantes 900-sidiga roman, men utan deras

En åsna i poesin

Den mest poetiska av åsnor möter vi i Silver och jag, och Samtal med Silver av den spanske poeten och nobelpristagaren Juan Ramón Jimenez. Öm och kärvänlig som ett barn är den lilla åsnan och skildringen av honom är också ömsint. "Liten men stark. Det är stål i honom. Stål och månsilver, på en och samma gång."

Silver och hans husbonde kommer bra överens: "Jag låter honom gå vart han vill och han för mig alltid dit han vill." Han kan till och med ta sig en slummer på åsneryggen utan att vara orolig. Silver vet var hans husbonde trivs bäst och för honom dit.

Silver är den perfekte lyssnaren och aldrig har han några invändningar. Visst får han jobba emellanåt men något slit är det inte. Han är nog mest av allt en sällskapsåsna, om nu sådana djur finns.

Robert Louis Stevenson reste med en åsna

65 franc och ett glas konjak fick Robert Louis Stevenson betala för den åsna han köpte inför sin resa i Cevennerna i sydöstra Frankrike. Den fick namnet Modestine och var mycket liten. Till sitt bagage lät han göra en kombinerad pack- och sovsäck för kläder, mat, vin, konjak och annat som kunde behövas för en vandring på tolv mil.

Konsten att packa en åsna

När Natascha Scott-Stokes nästan 100 år senare ger sig in på sitt livs äventyr; att med en packåsna följa Amazonflodens källflöden tvärs genom Anderna, möter hon samma problem som Robert Louis Stevenson. Hon är visserligen ung och frisk men helt utan erfarenhet av vare sig fotvandring i krävande terräng, tältliv eller åsnor.

Packandets konst är densamma och åsnan lika svårflörtad. Åsnan förblir namnlös eftersom Natascha Scott-Stokes finner den alltför ovillig att samarbeta. Med skräckblandad förtjusning märker hon att hon gillar att driva på den namnlöse med hugg och slag. En åsna gråter eller skriker inte tillbaka. Möjligen kan hon sätta sig på bakhasorna, som är ett nog så effektivt sätt att protestera på.

Om hur man gör affärer med en åsna om en annan åsna handlar novellen Finns det inga åsnor i ert land av Aziz Nesin. En humoristisk kulturkrock som i kortform berättar om slughet som lägger krokben för sig själv.

Melankoliska I-or

Åsnehandboken är hittills den enda faktaboken på svenska om åsnor. Här finns det mesta som man behöver veta. Vilka raser och typer som finns, hur man sköter om sitt djur och vilka för- och nackdelar de har. Om du inte visste det förut får du veta att åsnan är ett intelligent djur men att den lätt blir uttråkat om den tvingas göra saker som den inte gillar.

Hotade åsnor

Hur ser det då ut på åsnefronten idag, en bit in på 2000-talet? Packåsnans tid borde väl vara förbi i de terränggående fyrhjulingarnas tid. Visserligen har åsnan förlorat i popularitet i takt med att levnadsstandarden stigit och tekniken gått framåt, men verkligheten är mer komplicerad än så.

Det har gått så långt att vissa åsneraser är utrotningshotade. Så är fallet i till exempel Spanien. Tack vare akutinsatser från entusiastiska åsnevänner har man lyckats hejda en katastrof. Nina Yunkers har beskrivit räddningsarbetet i artikeln "Rädda rasen" i tidningen Vi.
 
En plats där åsnan åter har blivit livsnödvändig är byn al-Khader utanför Betlehem på Västbanken. De palestinska bönderna får inte längre använda den väg som leder till dalen där de har sina odlingar. Det återstår dem därför att med sina åsnor ta sig över en hög bergsrygg på slingrande stigar ner i den dal där vindruvorna växer. Här handlar det inte längre om utveckling utan om avveckling. Matz Gezelius skrev om saken i Hufvudstadsbladet 2002.

Kanske är åsnan alltså fortfarande ett alternativ att satsa på. Den är robust, billig i drift, terränggående och är arbetsför längre än en häst. Vad mer kan vi begära av ett fortskaffnings- och fraktmedel, som gjort för ett hållbart samhälle?

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Photos.com