Kanske är det framför allt den språkliga exaktheten i hennes texter. Hur hon har valt ord som beskriver den verklighet jag upplever, tankar som jag bär på men inte alltid kunnat uttrycka. Hennes språk är rent och klart. Det finns en skönhet och en tillfredsställelse i att jag alltid tror mig begripa vad hon menar. 

Det handlar också om att hon lyckas övertyga mig som läsare att det är människan Bodil Malmsten som skriver, ärligt och förtroligt. Det må vara en illusion, men i många av sina alster är hon så närvarande. I lyriken, Finistère-romanerna, loggböckerna, självbiografin känns det verkligen som att hon delar med sig av sitt liv och sina erfarenheter.

Jag vet att hon sagt att den offentliga bilden av Bodil Malmsten inte alls är att likställa med den privata. Böckernas Bodil är en fiktion, även om de bär på delar av henne själv. Men det spelar ingen roll när jag som läsare känner mig så förvissad om att det hon berättar är uppriktigt och sant.

Hon var ett barn av folkhemmet, rotad i morfaderns socialdemokratiska övertygelse. I hennes författarskap finns ett politiskt engagemang, ett rättvisepatos och en stor empati för de svaga och de mänskliga. Hennes ilska över oegentligheter och maktmissbruk tar en allt större plats i hennes texter, i synnerhet från millennieskiftet och framåt.

Jag har inte stött på många som så väl kan sätta ord på frustration och uppgivenhet och samtidigt inge hopp genom att vara välformulerad och klok. Att hon inte längre kan sätta ord på det som vi försöker förstå är verkligen en förlust.

Bodil Malmsten växte upp i Bjärme i Jämtland med sina morföräldrar och sin syster. Senare flyttar hon till en fosterfamilj i Vällingby. Mitt första liv är hennes självbiografi över den första tredjedelen av livet och novellerna i Svartvita bilder hämtar också stoff därifrån.

I Bodil Malmsten möts faderns borgerliga anor och moderns landsbygdsrötter. Själv utbildar hon sig inom konst och blir kulturarbetare och med åren framgångsrik författare. Hon debuterade med en barnbok.

I början av sin litterära karriär skrev hon mest lyrik. Hon debuterade som romanförfattare 1994 med Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och fick en Augustnominering. I boken skildrar hon Maurice Lind, en känd skådespelare som med sin lyskraft förmörkar livet för sina närstående. Bodil Malmsten har också skrivit dramatik.

I samband med att Bodil Malmsten flyttade till Frankrike skrev hon Priset på vatten i Finistère om hur en medelålders kvinna flyttar från Sverige och bosätter sig i Frankrike. Boken blev populär. Under åren där börjar hon också dela med sig av sin röst på sin blogg.

I flera klippböcker som samlar delar av hennes blogginlägg och andra texter kommer hennes storhet som författare verkligen fram. Svitens sista bok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, tyckte jag var fulländad när jag läste den. Vill du närma dig Bodil Malmstens författarskap är den ett utmärkt sätt att börja på. Eller så lyssnar du till hennes egen uppläsning av Mitt första liv.

Text: Anna Sahlén, Minabibliotek 
Foto: Stefania Malmsten (pressbild från Albert Bonniers förlag), Terese Andrén (pressbild från Modernista)