Vill lyfta fram en djupare bild

– Jag har känt en frustration över att det finns en väldigt missvisande och reducerande bild av Kristina Lugn. Min målsättning har varit att försöka lyfta fram en annorlunda och mer djupgående bild av hennes författarskap, säger Ann-Helén Andersson.

Hon har bland annat tittat på hur Kristina Lugn använder ironin som ett litterärt stilgrepp och vem hon gett röst åt, både i författarskapet och när hon framträder i medierna.

– I medierna har fokus ofta legat på Kristina Lugn som person. En vilseledande bild av henne som en galen, depressiv kvinna har lyfts fram och tyvärr påverkat förståelsen av hennes dikter. Recensioner av hennes texter har många gånger glidit över i grundlösa spekulationer om hennes person och mentala situation.

Dramatik har gett henne ett högre anseende

– Som tur är har bilden av henne förändrats. Kristina Lugn har gått från att vara hatad till att bli folkkär och etablerad, säger Ann-Helén Andersson.

Kristina Lugn blev till exempel invald som ledamot i Svenska Akademien 2006. Ann-Helén Andersson tror att en del av svaret till attitydförändringen är att Kristina Lugn började skriva dramatik. Det är en genre med högt anseende där det inte varit lika lätt att sätta likhetstecken mellan författaren Lugn och hennes karaktärer.

Tidigare har den allmänna bilden av Kristina Lugn varit som en depressiv och självutlämnande person – att hon sitter i nån förortslägenhet och äter nervtabletter och vantrivs. Ann-Helén Andersson tror att det har att göra med den tiden då Kristina Lugn debuterade. Hon lästes som en bekännelselyriker, skrev i jagform och det sattes likhetstecken mellan hennes diktjag och hennes verkliga jag.

Ger medierna vad de vill ha

– Hon ger media vad media vill ha. Men kliver ibland ur den rollen och ger media svar på tal. Hon för hela tiden en dialog. Det finns väldigt många Kristina Lugn. Om man jämför artiklarna och intervjuerna får man bitar i ett pussel som inte går att bygga.

Ann-Helén Andersson har i sin forskning bland annat granskat de olika bilderna som finns av Kristina Lugn i medierna och i författarskapet. Bekännelselyrikern Majvor är en karaktär i en av pjäserna och en hejdlös parodi på Lugn själv och förmodligen en samlad kritik mot det som varit tror, Ann-Helén Andersson.

Hon menar på att det trätt fram en ny slags författarroll i vår tid där författaren i medierna och dennes varumärke i många fall blivit minst lika viktigt som den litterära analysen.

– Det är spännande att se forskningsfältet kring detta växa fram och jag hoppas att jag själv kan bidra med min avhandling. 2009 kom det bland annat ut två böcker som behandlar ämnet, Torbjörn Forslid och Anders Ohlssons Fenomenet Björn Ranelid och Christian Lenemarks Sanna lögner (om Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering).

Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek.se