– Den lilla människan uttagen ur sitt sammanhang, säger hon.

Ensam i rymden

Hon skrev en bok om Michael Collins, den tredje austronauten som var med vid den första månlandningen.

– Han som ingen kommer ihåg. Han som aldrig fick kliva ur på månen utan istället fick sitta ensam på månens baksida.

Det enda som då skilde honom från mörkret, kylan och evigheten utanför var en tunn vägg av metall. Boken rymmer både existentiella frågor och handgripliga fakta.

Kände till expeditionen sedan länge

Efter att ha skrivit om den lilla människan i den svarta rymden har hon nu skrivit en bok om tre människor på drift i en vit rymd. Andrée-expeditionen försvann spårlöst efter sin ballongfärd mot Nordpolen 1897. 33 år senare hittades deras sista läger på Vitön, komplett med dagböcker och oframkallade fotorullar. 

När Bea Uusma var liten fick hon höra om Andrée-expeditionen av sin pappa. Många år senare bläddrade hon i boken Med Örnen mot polen på en fest. Det är en fackbok från 1930 som berättar om expeditionen till stor del utifrån fynden som gjordes på Vitön.

Forskade i möjliga dödsorsaker

Intresset för Andrée-expeditionen vaknade och har inte lämnat henne sedan dess. I 15 år har hon försökt komma den så nära som det bara går och nu har hon skrivit en egen bok. Länge tänkte Bea Uusma att hon inte hade något att tillföra till det som redan fanns skrivet.

– Men under min läkarutbildning gjorde jag ett vetenskapligt projekt. Jag gick igenom 18 olika dödsorsaker och efter det tänkte jag att "Nu vet jag faktiskt grejer som ingen annan vet. Kanske kan det bli en bok."

Hon hade tänkt sig något obskyrt litet förlag men det var ett av de större förlagen som nappade. 

Spännande möten

I sina efterforskningar har hon lärt känna både expeditionens medlemmar och släktingar, men också sådana som hjälpt henne i arbetet.

– Strindberg och hans tjej är de jag stalkat mest. Han skrev dagbok innan han åkte och när de var på isen. Var det något han ville hålla för sig själv bytte han till stenografi.

Han använde sig av en stenografiform som det idag bara finns ett fåtal personer i Sverige som behärskar.

– Den bästa är en lokalvårdare från Hisingsbacka. Så han och jag har suttit tillsammans med lupp och försökt översätta sådant som aldrig tidigare blivit översatt. Jag har träffat så jäkla mycket roliga, knasiga, ovanliga människor i arbetet med det här. 

Världens värsta ställe

Bea Uusma provade flera gånger att resa till Vitön för att se platsen där de tre männen dog. På fjärde försöket gick det.

– Upplevelsen var lika delar "Äntligen!" och "Jag vill bara kräkas". Det var helt galet och jättefantastiskt. Det är världens värsta ställe, säger hon.

– Jag hade varit med på en polarexpedition till Nordpolen tidigare. Då var de så himla noga med att på torsdagar skulle det vara ärtsoppa och på lördagar vin till maten. Jag undrade varför de höll på med något så töntigt men där på Vitön förstod jag. Det är nödvändigt att hålla fast vid det som är mänsklig kultur.

Arbetet går vidare

– Jag fattar inte varför jag skulle sluta nu, det är så himla mycket grejer kvar att göra. Kropparna är kremerade men emellanåt kommer det tips om nya fynd. Nu låter det här jätteäckligt, men det finns några naglar som man hittade i en vante på 1980-talet. De analyserades då, men det gjordes inte särskilt bra. Dessutom är analysmetoderna mycket mycket bättre nu. Så det är nästa steg.

Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Foto: Anna-Lena Sundman, Andrée-expeditionen, Henrik Schyffert

Fotnot: Tv-producenten Karin af Klintberg håller på med en dokumentär om Bea Uusmas fascination för André-expeditionen. Den ska heta "Vitön – en sorts kärlekshistoria" och kommer att visas i SVT när den är klar.