Att vara dockmakare kräver tålamod
Christina Strömbäck-Persson arbetar till vardags på Västangårds skola som textillärare. På fritiden är hon en flitig mångpysslare. Hon stickar, virkar, syr och gör porslinsdockor från grunden.
Det är som att komma in i en annan värld och dockorna påminner om en annan magisk tid där fantasin får fritt spelrum. Varje docka är unik med en egen personlighet och eget ansiktsuttryck.
Intresset för porslinsdockor fick Christina Strömbäck-Persson i slutet på 1980-talet av en väninna, Eva A. Holmström som är konsthantverkare i Umeå.
Tålamodsprövande tillverkning
– Det var på en fotbollsmatch, faktiskt, som Eva frågade mig om jag skulle vara intresserad av en dockmakarkurs, så vi gick en kurs tillsammans i porslinsdocktillverkning.
Sedan började Eva anordna egna kurser som Christina Strömbäck-Persson följde under hela 1990-talet.
Christina Strömbäck-Persson berättar om det tålamodsprövande arbete som det innebär att få till alla detaljer. Först skall porslinsdelarna gjutas i särskilda formar, sedan brännas i keramikugn, sedan putsas upp för att brännas återigen.
Det finns också dockor med träkropp och med kropp av tyg. Ansiktet målas med ögonfransar och bryn, läppar, och ansiktsfärg. Jag får se den fösta dockan som Christina Strömbäck-Persson tillverkade.
– Bara ögonfransarna tog mig tre kurstillfällen att få till så att jag blev nöjd och är även kroppen av porslin måste knäveck och armbågar också målas för att få en mer naturlig framtoning, förklarar hon.
Hår och kläder
– Det går att köpa färdiga peruker men man kan också göra egna från grunden av ett särskilt mohairgarn, eller riktigt hår från människor, säger hon och hämtar en liten härva ulligt mohairgarn som kan sys fast på ett tyg för att sedan bli en frisyr.
Alla kläder tillverkar Christina Strömbäck-Persson själv. Hon syr, stickar och virkar allt.
– Till de minsta dockorna har jag använd tandpetare för att sticka de små kläderna, säger hon.
Det är otroligt att man kan sticka med tandpetare, tycker jag, men det finns tydligen ännu tunnare stickor och virknålar än tandpetare. Till sådana stickor behövs följaktligen ett mycket tunt garn och sådant finns knappt att få tag på längre. Det är på loppisar och liknande Christina Strömbäck-Persson kan fynda dessa supertunna garner. Fast det går även att sticka riktigt smått av sytråd.
Dockor ur bilderboksvärlden
Nuförtiden har själva tillverkningen av porslinsdockor gått i stå, men det är fortfarande ett hängivet gäng från dockkursen som träffas och lagar befintliga dockor och tillverkar tillbehör tillsammans.
Christina Strömbäck-Persson hade en idé om att också bygga dockskåp till dockorna, men det har aldrig blivit verklighet. Fast vem vet, när hon nu blivit pensionär, kan vad som helst hända!
Text och foto: Petra Mörtvik, Umedalens bibliotek